Förutom att äta rätt mat, så är det också viktigt att äta vid rätt tidpunkt. Det är inte alltid så lätt. Om jag nu inte ska tillbringa resten av livet i köket, så blir det en hel del andra matställen. Jag tar med mig mattermos och äter i moppen och jag äter dagens rätt ibland. Jag har inte råd att äta på restaurant så ofta, så då är termosen bra. I dag hade jag beslutat mig för att prova en macka på det relativt nyöppnade Subway. Jag har aldrig varit inne på någon Subway förut, så det kunde ju vara intressant, fast den största anledningen jag hade för att gå dit, var att det fanns en rabattkupong i det senaste reklamutskicket med Posten. Om man köpte en Footlong, så fick man 20 kronor rabatt. Alltså, Subway fick det bli. Det var väldigt rent och fräscht därinne, fast det är ju så nyöppnat, så det har väl knappast blivit slitet än.  Tjejerna som jobbade där hade mössor på huvudena och plasthandskar på händerna. (Det hade sett egendomligt ut om det hade varit tvärtom.) Jag gick fram till disken och räckte fram min rabattkupong, men så lätt var det ju inte. "Den får du lämna längre fram", sa tjejen bakom disken. Hon såg att jag var nybörjare på stället, antagligen på grund av min höga ålder.... "Först tittar du där (pek) och bestämmer vilket sorts bröd du vill ha". Hm, fullkornsbröd. "Sedan bestämmer du storleken, fast du har ju kupong på en Footlong, så då blir det ju det". Jaha. "Sedan bestämmer du vad du vill ha för fyllning". Oj. Stek med ost, grillad kyckling, kyckling med vitlök, salami, tonfisk, tonfisk med vitlök osv osv. Det fanns massor att välja på. Jag tog stek med ost. Nu heter det ju inte det här i Sverige, utan "Steak and cheese"..... När hon hade pytsat i steken och osten, så tog hon den uppfläkta mackan och hivade in den i en ugn. Jaha, det var tydligen en varm macka jag hade beställt. Hade det med steken att göra? Hade det varit annorlunda om jag hade beställt tonfisk? Det är de stora frågorna i livet, vilket gör att jag förmodligen måste gå dit en gång till och beställa en tonfiskmacka. Smart sätt att få tillbaka kunderna. När hon pytsat in mackan (den halvfärdiga) i ugnen, så vände hon sig till nästa kund. Det var väl inte så konstigt tyckte jag, för min macka skulle ju bli varm, men när det plingade så kom det en ny tjej in från höger. Hon tog den varma mackan och frågade vad jag ville ha för grönsaker i. Jag tog sallad, tomat, gurka och rödlök. Sedan var det dags att välja dressing. Det fanns sex stycken att välja mellan och eftersom jag skulle på en kurs, så tog jag stark vitlök. Hihi. Sedan ville jag ha något att dricka och då fick man betala för en mugg och hämta själv i en automat. Inget konstigt med det. Glassautomaten på IKEA tyckte jag ju var egendomlig, men drickaautomater har de ju på fler ställen. Men det var det här med storleken. "Vill du ha en mellan eller en stor"? Mellan eller stor? Vad hände med "liten"? Måste det inte finnas en liten också, om man ska välja mellan mellan och stor? Finns det bara två alternativ, så är det väl liten och stor? Jag kan förstå om hon hade sagt- "vi har slut på de små muggarna. Vill du ha en mellan eller stor?" Men det verkade inte som de brukade ha små överhuvud taget. Jag tog i alla fall en mellan. UTAN att kommentera och hon har nog inte hittat hit till min dagbok i alla fall.

Nu kommer vi till det viktiga i dagens inlägg. Det tog ju en faslig tid att hitta hit.

Jag skulle betala. Ni kommer kanske ihåg att jag hade en rabattkupong på 20 kronor. Jag stod med ytterligare 40 kronor i nypan. Jag hade köpt EN smörgås och EN mugg med mineralvatten. (Mellanstorleken).  Det blev 80 (ÅTTIO) kronor. Det skulle alltså ha kostat 100 (ETTHUNDRA) kronor egentligen. VEM BETALAR SÅ MYCKET FÖR EN MACKA????

Jag uppenbarligen.