Jag har lärt mig att aldrig någonsin bedöma någons hälsa efter vad som syns på utsidan.
Varför ska hon ha färdtjänst, hon går ju och springer så lätt? Svår epilepsi.
Varför måste de handla åt henne? Hon kan väl åka till affären själv? Svår agorafobi.
Osv.
Det som inte syns, finns inte. Eller?
Jag vet att det finns de som inte tycker att jag ska ha "ej tidsbegränsad sjukersättning". Det tycker inte jag heller! Jag tycker att jag ska ha ett välavlönat heltidsjobb. Men nu är det inte så, för jag klarar inte det.
Ett av mina bestående problem efter stroken är att mitt arbetsminne inte funkar. Jag KAN lära mig nya saker, men det är en oerhörd ansträngning! Att läsa in en text är jättejobbigt, för vid den tredje sidan har jag glömt vad den första handlade om.
Goda grannarna N och C tyckte att jag skulle ha en RIKTIG telefon, så i tisdags presentade de mig en sådan fån som man kan göra mer än ringa på. En sån fån som jag egentligen inte behöver.... Jag tyckte att det var en alldeles för dyr present, men de propsade.
Nu skulle alltså jag, som har en hjärnskada, ett pajat när/arbetsminne och redan innan stroken var teknisk som en rosbuske, lära mig tretusen nya funktioner på fånen. Heja mig! Liksom. Typ.
Snabbmanualen som följde med visade bara hur man satte i batteriet och hur man laddade den och gav adressen till Samsungs hemsida där man kunde ladda ner instruktionsboken. Fast det heter ju manual numera. Fånigt. På deras hemsida fanns alla instruktionsböcker/ manualer utom den som jag skulle ha. Telefonnumret som fanns på hemsidan var avstängt, men ett sådant stort företag fanns ju även på Hitta.se så jag kom fram till dem. Numret gick tydligen till deras verkstad men varför det inte var i bruk kunde han inte säga. Killen var i alla fall den bästa supportkillen jag har pratat med. Jag är HANS supporter.
Han sa att min manual mycket riktigt inte fanns med på sidan, men han mailade den till mig och förklarade dessutom en del grejer på fånen som jag inte fattade. Hur bra som helst!
Det är bara det att två minuter efter att vi hade lagt på lurarna så hade jag glömt alltihopa!
Det var någonting med en rund plupp...
Jag skulle visst hålla den intryckt. Eller..
Jag tog fram dokumentet på mailen och tryckte på Print. Jag fick fylla på papper ganska snart.
132 ( ETTHUNDRATRETTIOTVÅ!!) sidor. Det får väl bli en ny svart färgkassett snart antar jag....
I går kväll började jag att gå igenom alltihopa. Visst finns det många sidor som jag kan skippa, återvinningsregler/bada inte med telefånen/häll inte frätande syror på skärmen och andra viktiga informationer, men det är ändå fruktansvärt mycket fakta för mig att ta in. Jag beväpnade mig med en färgpenna och markerade allt av vikt. Vilket var det mesta...
När jag kom till tredje sidan så hade jag glömt allt på den första...
Idag på förmiddagen kollade jag dessutom upp vad ett abonnemang skulle kosta. Killen på Telia var inte tillnärmelsevis lika bra som killen på Samsung!
Jag har hittills ringt för 2-300 per ÅR. Att då börja betala lika mycket per MÅNAD verkar lite väl mastigt. Jag frågade killen på Telia hur mycket det kostade att surfa om man hade ett refillkort. Han verkade inte förstå frågan först. "Men du har väl ett abonnemang"? Näe, det är ju det jag ringer och kollar nu! Efter att han hade rådfrågat halva avdelningen så kunde han upplysa mig att det kostade 10 spänn för en bit av någonting. Jag undrade hur länge den där biten räckte och då var han tvungen att rådfråga grannen igen. "Mellan 1 och 5 minuter". Alltså skulle jag för 100 kronor få mellan 10 och 50 minuter... Klart som korvspad. Att det inte var ekonomiskt försvarbart alltså.
Nu har jag i alla fall hittat till Hallon. Om jag blir lycklig som en liten hallonmask av det vet jag inte, men det är i alla fall ingen uppsägningstid..
För att kunna köpa abonnemanget och betala över nätet, var jag tvungen att ha en mobil-id-leg och när jag gick in på bankens sida så behövde de fånnumret för att ge mig en dylik.. Moment 22. Efter att jag hade drullat runt på Hallon-sidan ett tag så dök det upp en skylt som sa att om jag ville betala på annat sätt så skulle jag trycka på den HÄR knappen. När jag gjorde det så dök det upp ett fält för namn adress och telefonnummer. INTE fånnumret då alltså utan vanlig med sladd. När jag hade skickat iväg det så kom det ett meddelande att de skulle höra av sig inom 24 timmar. Den som lever får se.
Om jag lyckas använda fånen till något annat än att lysa i mörkret med får man också se. Om man lever..
Det här är saker som gör mig fruktansvärt trött. Och ledsen. Och uppgiven.
Då kommer alla rent fysiska problem fram. När jag blir hjärntrött så visar det sig fysiskt också. Jag vinglar, trillar, går ut utan att veta vad det var jag skulle göra. Och jag blir väldigt väldigt ledsen. Och känner mig helt urusel. Och vill bara göra sådant som jag kan redan innan. Eller bara krypa ner under täcket igen.
Tro mig - Det är inte kul att få en stroke vid 45 års ålder.