De flesta av mina sviter efter stroken syns inte, men likväl finns de där. Jag har ett arbetsminne som inte funkar ordentligt och det innebär att mitt närminne är paj och att jag har oerhört svårt att lära mig nya saker. Det jag kunde innan stroken sitter kvar ( det mesta...), men allt som händer nu har lite svårare att fastna. Det gör att det är viktigt att jag har rutiner. Jag lägger ALLTID nyckelknippan på samma ställe när jag kommer hem, jag lägger ALLTID plånboken på samma ställe, jag parkerar ALLTID åt samma håll när jag är och handlar och jag har bestämda platser på det mesta. Mitt köksbord ser alltid ut som Jerusalems förstörelse, men jag har ett system i kaoset. Oftast.
Det händer understundom att jag "lägger det här så länge". JAG FÅR INTE GÖRA SÅ!!, för jag har inte en susning senare var "det här" är någonstans. Och när man inte ens vet var man ska leta?! Vad gör man då?
Det känns som om det där har blivit värre, men egentligen är det väl bara hur jag mår just nu. Dagsformen är viktigt i sammanhanget. Har jag haft något fasligt jobbigt ( typ Hönsbytardag...) så blir hjärntröttheten värre och jag ( hjärnan) fungerar sämre.
För några veckor sedan så hittade jag en sladd. Det var en minikontakt i ena änden och en USBkontakt i den andra. Jag hittade den på något "udda" ställe. Jag minns inte var, men det kan ha varit i badrummet eller farstun eller så. Alltså ett ställe där jag INTE förvarar sladdar. Jag funderade på om den kunde höra till telefånen som jag fick av grannen. Jag slänger aldrig sådana här sladdar utan de åker upp i en särskild låda på vinden där alla andra elektronikprylar som kan komma till användning senare ligger. Jag tänkte i alla fall kolla om det faktiskt var en sladd så att man kunde ladda telefonen vid datorn. "Jag lägger den här så länge tills jag har tid att kolla". Nejnejnej och åter nej. Efter någon vecka skulle jag tömma bilder från kameran till datorn och var var den sladden då? Då erinrade jag mig den där upphittade sladden och tänkte att det kanske var någon fyrbening som hade förflyttat den från skrivbordet till den "udda" platsen där jag hittade sladden. Den kanske hade trillat ner på golvet och fått fötter? Hade jag hittat sladden precis vid datorn och skrivbordet så hade jag vetat direkt vad det var, men nu ( toaletten, farstun, köket ) så kopplade jag inte ihop den med datorn och kameran. Nu skulle jag bara hitta den igen...
Nu har jag letat i ett par veckor. Jag har gått igenom badrum, farstu och även gått igenom kassen med sladdar på vinden om det nu var så att jag hade varit duktig och lagt upp den där redan. Men icke. Ingen sladd - inga bilder till datorn - inga bilder på hemsidan.
Jag har dessutom slarvat bort häftpistolen, en uppsättning till en ställning med kakfat, en lapp med ett hemligt telefonnummer till en bekant ( hur bär man sig åt för att ringa och få det på nytt? ), ett lass med tuschpennor ( de ligger i en låda, för det kommer jag ihåg att jag såg när jag öppnade lådan för att leta efter något annat och de kan ju "ligga här så länge" för det var ju en bra plats att förvara tuschpennor på...) och någonting mer som jag nu inte ens vet vad det var jag letade efter eller om jag hittade det eller bara just glömde vad jag letade efter.
Det här kan ju låta som en rolig historia, men det är faktiskt rätt tröttsamt och deprimerande.
Idag hade jag besök av en god granne som gick runt och tittade och vad hittade han? Jo en sladd. Jag hade beklagat mig för honom så han visste att jag letade efter en sladd. - "Kan det vara den här"? Visst var det så. Jag ska inte gå in närmare på var han hittad den, men det var INTE där man vanligtvis förvara sladdar, inte ens om man har sagt " jag lägger den här så länge". Åtminstone inte om man inte tycker att sladden ser ut som ett vedträ...
Suck.
Nu kan jag i alla fall sätta in bilder här igen
Jag har ävenledes hittat pinnarna till kakfaten.
Det var jättekul att göra kakfatet!!
Tuschpennorna vet jag ( PRECIS JUST NU, men kanske inte i morgon) var de är.
Jag åkte hem till bekantingen och fick en ny lapp med det hemliga telefonnumret. Lappen ligger tills vidare ( det låter bättre än " så länge"...) på köksbordet men ska sättas upp datorskärmen med tape.
Det som fortfarande saknas är häftpistolen och det där som jag inte ens kommer ihåg vad det var som jag saknade...
Och så kan jag visa upp bilder på ett fågelbo som såg lite kul ut. De har verkligen byggt av det som fanns tillgängligt, plastbitar från en presenning, fibrer från balsnören och lite annat.
Vet ni var det här boet satt?
Precis utanför vedboden....