Planering ( a waste of time...)
Mocka två hönsbås.
Åka hemifrån ca 11.00
Åka till tippen och lasta av traktorvagnen.
På hemvägen köra förbi ett hemligt höställe och lasta på.
Köra förbi en bekant och lasta av.
Köra hem.
Snabbt och lätt. ( Inte )
Sant händelseförlopp -
Mockade nästan ett helt hönsbås.
Fick besök.
Var tvungen att mocka färdigt för att kunna fösa tillbaka hönsen som var ute medan jag mockade. De var inte helt villiga till det, men det gick till slut.
Kom iväg 13.00, men det var ju ingen panik, för tippen har öppet till 16.00
Inte.
Jag kom dit 14.05 och de stängde 14.00.
Jag stod framför den stängda grinden med ett tvåaxlat släp som jag inte är byxad att backa med. Hade tur att se den ansvarige därinne och honom känner jag. Han föreslog att jag skulle lämna vagnen där och komma tillbaka idag, men det gick inte för jag skulle ju hämta ett annat lass på vägen hem. Efter en del övertalning och praktiska överenskommelser som jag inte ska gå närmare in på, så lastade jag av ( i min ensamhet... ). PRECIS när jag ska köra därifrån så ringer mobilen. Jag HÖRDE att den ringde, men det lät lite avlägset och jag konstaterade att den inte låg i min ficka. Signalerna tog slut, men jag fortsatte att leta efter telefonen. Jag hittade den strax framför hjulet på traktorvagnen... Hade inte G ringt i precis den sekunden så hade jag förmodligen ( helt säkert ) kört över telefonen och jag hade dessutom inte vetat var den var utan letat mig grå och grön efter den när jag kom hem.
Jag ringde upp G och fick veta att de skulle komma hem till mig och lämna vinster som de skänkte till Kackelklubbens Hönsbytardag 10 juni. ( Välkomna!!)
Jag meddelade att jag inte skulle vara hemma innan 18.00
Full fart hem till R och G där jag skulle hämta ett lass med hö. Det är tydligen superbrist på hö nu och jag hade lovat gode vännen P att försöka hitta något gammalt böss som kunde duga åt hans gamla kritter Jag visste ett ställe där det kunde finnas några gamla strån och vi hade bestämt att jag skulle komma dit på eftermiddagen igår. När jag kom dit så var det ingen hemma. Jag ringde flera gånger, men utan svar. Jag körde runt och letade och knackade på både här och där. Jag lyckades återigen fastna i en återvändsgränd. Jag fick använda en hel del trixande för att kunna vända och det innebar bl a en hel del hjärtat i halsgropen av rädsla för att bli liggande i diket.
Hittade till sist en kvinna som kunde berätta att R hade ytterligare en gård och där fanns han. Jag ställde traktorn en bit därifrån och gick upp för att förvissa mig om att det fanns plats att komma runt med vagnen på. Han hade glömt sin telefon hemma så det var därför jag inte hade fått tag på honom.
Lasta på och köra hem till P.
Ringa hem till G och säga att det där med 18.00 var en omöjlighet.
Lasta av hos P och köra hem genom skogen.
När jag kör traktorn så här års har jag två alternativ. Köra med fönsterna stängda och dö av värmeslag eller köra med dem öppna och slita ner tänderna med allt grus som yr in i hytten. Jag valde det senare då jag åtminstone skulle komma hem levande, men utan tänder och med ett tjockt lager av sand på glasögonen.
När jag kom hem släppte jag ut en sur hund och gick ner för att mocka det hönshus som jag inte hann med på förmiddagen. Stängde in alla hönsen och gick in för att duscha. Jag hade behövt ta en första spolning med trädgårdsslangen, men chansade i stället på att det inte skulle bli stopp i avloppet.
Middag och stupa i säng.
Som Ida Rask sa - En sá inte räkna ut nåt.