Ja, idag är det verkligen höst. Det är inte kallt och träden har inte börjat skifta i rött, men det är höst i alla fall. Åtminstone om man får tro Iris. När jag hade ätit frukost och gick ut för att ta tag i livet, så möttes jag av bräkningar. Iris hade tagit sina tre lammflickor och gått hem. Hon hade väl fått nog av sommarlandet och längtade efter hemmet. Det var bara till att locka in henne i en hage (det gick lätt) och ge sig iväg ner efter de andra kräken. Lisa och fåren stod snällt kvar och väntade innanför staketet på betet, men blev rysligt glada när de blev utsläppta. Det behövdes varken lock eller pock för att få hem dem. De skulle ju hem den här veckan i alla fall, ifall det nu kommer någon på onsdag och vill ta blodprov på Lisa. Jag vet inte hur i hela friden det ska gå till, men de kanske är vadderad som Michelingubbar, så att de kan tampas med en galen kviga. Jag vet i alla fall att JAG inte tänker gå in till henne. Sedan är det ju också dags att slakta. Jag behöver få tag på en 3-4 frysboxar innan dess....