Sam, en av sumpråttorna, har redan från förr en höna på sitt samvete. Den här gången har han försökt öka på sina troféer med en kanin. Innan jag hann fram, hade han stressat upp stackars Humlan så att hon kastade sig rakt ut genom nätet. Humlan skrek i himmelens sky innan jag tog Sam i nackskinnet och hivade iväg honom ett par meter. Jag vet inte säkert om han hade tänkt hugga henne, för han verkade mest intresserad av att dra henne i öronen, men hon var ju dödsförskräckt i alla fall. Detta hände igår och idag trodde jag att jag skulle hitta henne död av chocken, men hon lever och drömmer antagligen om söndag kväll, när Marie kommer och hämtar sumpråttorna.