Bredvid mitt hus ligger det en annan liten stuga. Mannen som äger det bor inne i Kalmar, men är här nästan varje lördag och tittar till det. Har ni varit med på den här sidan ett tag, så vet ni att han har blivit pådyvlad sophämtning som han inte behöver. Nåväl, han har en annan stor orsak till att komma hit. Skatten. Min gråa hankatt. De är bästisar och ser fram emot lördagarna lika mycket bägge två. Skatten vet direkt när det är lördag och är inte ytterdörren öppen, så skuttar han upp och säger till att det är bråttom att komma ut. Om det nu inte ösregnar eller är för många minusgrader förstås. Då får granne K komma upp och hämta Skatten. Och det gör han...Sedan får Skatten sitt lördagsgodis (svindyr burkmat!) och K dricker sitt kaffe och så sitter de och kuckelurar ett tag. I lördags kom inte K. Katastrof!! Skatten sprang ner flera gånger för att kolla om K hade kommit. Alla gångerna kom han hem och tjurade. Det syns MYCKET tydligt  när Skatten tjurar. Detta gjorde i alla fall att jag visste att förra lördagen var han hemma och vid liv.

På tisdagen blev jag orolig, för då hade jag inte sett honom sedan lördagen. Någon natt och ev dag kan han väl vara borta, men inte längre. Han har ju passerat sitt "bäst-före-datum", så ligga i sängen är populärare än att ränna på bygden. Jag gick ut och ropade och öppnade alla dörrar och kollade. Inget liv. På torsdagen var jag helt säker på att han var död. Det är ju bara så synd att man inte vet säkert. Han kanske ligger någonstans och lider, men om han inte ger något ljud ifrån sig, så är det ju omöjligt att hitta honom. Men han blev i alla fall 17 år, och jag tror att han tyckte att livet hade varit bra. På fredagen kom K upp hit. Han hade inte kommit förra lördagen, för bilen hade varit trasig. Jag berättade för honom att Skatten var borta och K blev verkligen mycket ledsen, men han visste ju också att Skatten var gammal, så det var ju väntat, men sorgligt ändå.

På lördagen kom K igen. Jag trodde inte att han skulle komma då, eftersom han hade varit här på fredagen. Han kom upp med en gång och frågade om jag hade sett Skatten. Tyvärr hade jag ju inte det.

Jag åkte in till Kalmar och mina systerdotterdöttrar fick välja sina födelsedagspresenter och jag hämtade bröd på vägen hem. När jag står ute och tar hand om brödet på kvällen, så hör jag plötsligt ett olyckligt men samtidigt irriterat jamande. Jag stod still för att kunna lokalisera ljudet, för jag hade ju redan känt igen Skattens jamande. Var satt kattskrället? I HUSVAGNEN!! När jag hade öppnat in dit och av vilken anledning vet jag inte, inte heller varför Skatten skulle gå in där, men nu var han i alla fall instängd där. Jag har väl gått förbi husvagnen minst hundra gånger de här dagarna, men då har han inte hört av sig. Det var ju också det enda stället dit jag inte hade öppnat. Nu blev han i alla fall mycket lycklig över att bli utsläppt och jag blev mycket glad över att han levde. Han var mager och uttorkad men kry i övrigt. Han fick lite mat till att börja med, men jag vågade inte ge honom för mycket på en gång, för då hade han väl spytt upp alltihopa och mer vätskeförlust hade han nog inte klarat. Sedan ringde jag till K. Jag ringde väl 30 gånger på kvällen, men han var ute. Idag på morgonen fick jag tag på honom och han blev så klart jätteglad. "Jag kommer nog upp någon dag i veckan" sa han. Han kunde nog inte vänta ända till lördagen. Jag misstänker att han har leverpastej elle lax med sig upp. Skatten har redan satt i sig två burkar tonfisk....