Rubriken får mig att tänka på någon film med bröderna Marx och nog känns det lite så, när jag parkerar utanför ICAaffären i Lindsdal. Jag har ju ingen moppe för tillfället, så det får bli traktorn.

Jag gav mig i alla fall av hemifrån, i akt och mening att fylla på förråden lite. Jag har en "pakethållare" som består av en stengrep med ett träflak på, bakpå lyften på traktorn. Vid något tidigare tillfälle var jag tvungen att skära av repen som höll fast träflaket på grepen. Jag skulle naturligtvis ha satt dit nya rep, men det hade jag så klart inte gjort. Jag passade på att ta med mig ett lass med pappersförpackningar till återvinningen, men de lyckades jag pressa in bakom mig i hytten. Och tur var det. När jag var nästan ute ur skogen, ca 5 kilometer från mitt hus, så vände jag mig om för att se om pakethållaren satt kvar. Varför hade jag inte gjort det tidigare? Inte den blekaste aning!! Men nu gjorde jag i alla fall det och naturligtvis fanns det inget träflak kvar. Jag funderade på att skita i det hela och bara fortsätta till affären, men dels skulle inköpta eventuellt utsmitna potatisar ha fortsatt att rulla ut genom gallret i grepen och dels kanske träflaket låg mitt i vägen, där det skulle kunna orsaka skada på någon hastigt uppdykande bil. Alltså, vända och köra tillbaka. 500 ( FEMHUNDRA ) meter hemifrån, hittade jag träflaket. Det låg snyggt och prydligt vid sidan av vägen. Nu vet jag ju inte om det berodde på att någon skitförbannad bilförare redan hade flyttat på det, eller på att det faktiskt hade ramlat åt det hållet. Nu lyfte jag i alla fall på det igen och satte fast det med ett spännband. Jo ni!  Så var det dags att vända näsan och motorhuven mot affären igen. Det är väl inte SÅ roligt att behöva köra en mil extra med en traktor som endast marginellt förflyttar sig snabbare än en oxkärra. Det var i alla fall vackert och varmt.  Jag var dessutom mycket tacksam för att jag inte hade lagt pappersåtervinningen på flaket. Det hade blåst medicinkartonger, mjölkpaket och presentpapper över halva socknen och eftersom det stod mitt namn på medicinförpackningarna, så hade jag knappast kunnat smita ifrån ansvaret.

Nåväl, jag handlade det jag skulle och tog ut lite pengar för säkerhets skull. Hemresan gick bättre, men jag fick i alla fall stanna och meka lite. Lyften svängde ut för mycket åt sidan och det såg ut som om kedjan hade blivit längre. Jag lyckades göra den lite kortare, så att jag kunde köra hem. Nu vore det bra om jag kom ihåg att fixa det INNAN jag ska använda den igen.

Och så ett VIKTIGT meddelande. På min Länksida kan ni hitta en länk till STJÄRNKRAFT. Mycket roligt skrivet av en kvinna på Åland, men nu gäller det lite allvarligare saker. En god vän till henne dog av cancer i slutet av förra året. Nu finns det en insamling startad till minnet av hennes vän. Målet var 15 000 kronor till den sista juni. Det fattas lite pengar för att nå ända fram. Nog kan ni väl bidra med några kronor?!! Går ni in på insamlingen på hennes sida, så kan ni enkelt föra över pengar från konto eller kort. Dra inte på det!!! Gör det nu!!!

Jag tycker dessutom att ni ska passa på att läsa hennes historier. Hon är rolig, berättar mycket om sevärdheter på Åland och ger oss GODA recept på det mesta.

Ha det bra i det fina vädret och tänk så belåtna ni kommer att känna er om ni har betalat in en hundring till insamlingen. Eller två....