I lördags var jag på ytterligare en långkörningsutflykt. Jag tog moppen till Vetlanda och hämtade hem Uffemattens "brändafalukorvshund". Hon kallar honom för det och det stämmer bra. Han inte bara gillar korv (och ALLT annat ätbart), han ser ut som en korv också. Dessutom rör han sig ungefär som en korv  och det är väl ingen som någonsin har sett en falukorv jogga?!

Han är utan jämförelse en av de fulaste hundar jag har sett, men han är det på ett charmigt sätt. Jag kan inte låta bli att flina när jag ser honom.

Han blev mycket lycklig över att få träffa Uffe igen. Familjen som hade honom på prov, lämnade tillbaka honom och nu har jag lovat Uffematten att fixa det hela på något bra sätt. Nalle (falukorvshunden) ser inte alls ut som jag trodde. Jag måste ha skelat när jag tittade på bilderna på hennes hemsida.

Att gå till brevlådan med Nalle, var ingen rask promenad. Hastigheten på vår morgon- (hela förmiddagen)-promenad liknade den när man går fram och tillbaka vid en busshållplats i väntan på bussen - Man rör på sig, men man kommer ingenstans. Det var ett förmiddagsprojekt att hämta tidningen. Jag har sällan koppel på Imse här hemma och det har gått bra med Uffe också, men med Nalle, så var jag lite osäker, för när man ropar på honom, så hör han inte alls och jag vill ju inte att han ska springa före till brevlådan och bli överkörd på stora vägen. Nu fanns det ingen som helst risk för det.Han skulle inte ens kunna ta sig förbi någon annan om han hade fått adrenalinsprutor. Han traskade (strosade) fram cirka 200 meter bakom oss hela tiden, så när jag sa till Imse och Uffe att stanna kvar medan jag hämtade tidningen, så fortsatte Nalle sitt traskande mot oss. När jag kom tillbaka med tidningen, så hade han fortfarande 100 meter kvar till oss. Han visade med all tydlig irritation vad han tyckte om att gå till brevlådan. Nu när han hade masat sig 1600 meter, då skulle vi gå tillbaka igen!! Idioti, sa Nalle.

Någon svamppromenad lär det inte bli de närmaste dagarna, i alla fall inte med Nalle.  Han skulle nog gärna vara med och plocka svamp, för då stannar man ju med jämna mellanrum, så att han får komma ikapp och vila sig, men det får vara den där svampen som växer på asfalt då, för att "skutta över stock och sten" är inte riktigt Nalles grej.

Jag förstår fuller väl att det blev problem med att gå promenad med Uffe och Nalle i koppel, för de håller liksom inte samma hastighet. Nalle gör sig ingen brådska. Jag tror att en utmärkt ny ägare till Nalle är en äldre dam med rullator.