Nu är vi hundvakt igen. Det är en stor drummelhund som heter Uffe. Han hade åtminstone vett att vara lite rädd för mig när vi träffades i Hultsfred. Jag tyckte att han var väldans stor först, men idag har han på något sätt blivit mindre. Eller förresten, det blev han nog redan igår kväll. Han hoppade upp i sängen, men då sa  jag ifrån på skarpen. Han hoppade genast ner, så jag förstod att han nog var läraktig i alla fall, så jag körde ut honom i köket också och då sov han där hela natten. Idag har vi gått till brevlådan två gånger och jag har visat honom vad som gäller vid promenader i våran skog. Han envisas med att springa först hela tiden och det är ABSOLUT inte för att jag har kortare ben än honom, utan jag LÅTER honom kuta i förväg. Jag tycker att det blir lugnare så. Jag tror att det här ska funka bra.

Jag har inte sagt till henne att det kommer en hund till på lördag. Matte