Vi har varit på lite utflykt idag, jag och de tre hundarna. När vi kom hem, så lyfte jag in matkassen i farstun, bytte skor och gick för att ge grisarna mat. Hundarna fick vara ute och rasta sig på egen hand. När jag höll på att plocka ägg, så kom det helt plötsligt ett avgrundsvrål och Uffe satte iväg i tigersprång längs vägen. Jag hann se en man på cykel med en hund bredvid. Jag vrålade, nej förresten, jag VRÅLADE Uffe och skenade samtidigt ut på vägen. Mannen på cykel hade hunnit upp till nästa korsning och dit är det ca 800 meter. Uffe var väl cirka 200 meter efter honom. Jag vrålade ett par gånger till och lyckdes faktiskt få honom att vända. Vad ser jag då? En svart liten fläck som fortsätter att springa efter karlen på cykel. En fyrkantig korvfläck. Nalle hade sprungit lika fort som Uffe och fortsatte nu, trots att Uffe hade vänt och sprang hemåt. Jag rusade in för att hämta moppenyckeln och köra efter och hämta hem Nalle. Då upptäckte Uffe att det nog var roligare att springa efter cyklar än efter pensionatsmattar och vände och sprang efter cyklisten igen. När jag kom ut med moppenycklarna så hade mannen vänt och cyklat tillbaka till mig. Han hade med sig två otäcka hundar. Eller ja, en hund och en falukorv. Som dessutom hade SPRUNGIT hem också. Det ÄR ingen falukorv. Det är en gepard förklädd till falukorv. Uffe fick jag tag på och hivade in på gården, men Nalle gjorde en utmärkt imitation av en vildhund på rymmen från flocken. Det var stört omöjligt att komma så nära honom att jag kunde nypa tag i honom. Mannen böjde sig ner och han var så klart mycket intressantare än jag, så han fick tag på Nalle. Jag tog honom och bar in honom på gården. Pust. Det var en jäkla massa falukorv.