Och då menar jag inte tvåbenta häradsbetäckare...

Idag har jag varit och hämtat ekollon. Många ekollon. MASSOR av ekollon. Jim hade varit snäll och räfsat ihop massor, men jag räfsade ihop lite fler och jag hade förvånade åskådare. "Vad människorna ändå bär sig konstigt åt".

När jag kom åkande i min moppe, så undrade Jim om det var idé att bara hämta i moppen, men han blev nog förvånad.

Det går i mer än man kan tro.

Grisarna blev i alla fall glada över detta tillskott i dieten. De har fått innan också, för jag har räfsat upp här också, men det har inte blivit sådana mängder. Det faller visserligen lika mycket här, men antingen faller de på vägen där jag får upp en massa grus när jag räfsar, eller också faller de inne i skogen, där de inte syns. Nu fick de i alla fall massor av godis till fredagsmyset. Riktig gofika.

Jag kunde så klart inte ta med hundarna när jag skulle ta hem ett sådant lass, så när jag kom hem, så var det dags för en långpromenad. Efter att ha avstått från svampplockning i styvt en vecka, sög det i kantarelltarmen. Jag tog två hinkar och tre hundar med mig ut i skogen. Nalle försökte sig först på sin vanliga stil,

(jodå, han är där. Klicka på bilden så ser ni honom) men efter att ha sett honom skena iväg efter cyklisten, så gick jag inte på det, så han travade på rätt bra efter oss. När vi väl svängde in i skogen, så var han ifatt i hasorna på mig. Men ve och fasa!!! Det var inte banad väg!!! Han var tvungen att skutta och hoppa. Ett par gånger stannade han och strejkade. När jag inte brydde mig om honom, så började han skälla hysteriskt som om han satt fast. Jag gick på det första gången och gick tillbaka, men när jag såg att han bara fejkade för att bli buren ( GLÖM det!!), så sket jag i honom. Det var till och med så att Imse tyckte att jag var hård och gick tillbaka för att muntra upp honom. Vi tog oss i alla fall runt ett par kilometer i obanad terräng. Får Nalle vara här ett tag till, så kanske man till och med kan få se en midja på honom. Och här kommer det några bilder på korven. För att vara en sådan slöfock till hund, så hade han förvånansvärt svårt för att stå still för att bli plåtad. Men man ser ju korvkroppen i alla fall.

Vispet vid sidan om är Uffehunden. Han har också lite svårt att vara stilla.

Men när vi kom tillbaka från svampskogen, så hoppade bägge två in i moppen och ville åka härifrån tror jag. Alldeles för mycket motion på det här panget. Det ni ser av Nalle är två ljuspunkter till ögon och lite vitt på nosen.

Och så kommer det en bild av den lydiga, kloka, söta, skogspromenadälskande, EJ HÅRFÄLLANDE lilla gullepluttan Imse.

Fast hon ville inte stå stilla hon heller.

Sedan skulle jag ju visa en bild till, men för att inte reta upp någon ( öbor och annat löst folk) så tog jag bara en bild på hinkarna.

Ojdå, nu blev det visst en bild på hinkarna ur fel vinkel....