Jag är inte mycket för recept ( eller ritningar ), men nu fick jag ju tänka om. Dels måste jag veta ungefär hur mycket vassle jag måste pressa ur för att det ska bli lagom smet till en fyra-litersform, dels måste jag ju kunna göra en exakt likadan till, om jag HELT mot förmodan skulle klara mig igenom kvalomgången och gå vidare till SM i ostkakebakning. Det vore ju pinsamt om nästa ostkaka inte ens liknar den första. Följaktligen har jag alltså bakat ostkakor. Och det blir verkligen skillnad för varje omgång!! De blir sämre!! Den näst senaste jag åstadkom skulle juryn inte ens släppa innanför dörren. "Kakan få EJ visa en konkav form".
Nu är det ju inte så att den smakar lika illa som den ser ut. Den förra fick jaktlaget sista biten av och de klagade INTE. Den här blev uppdelad mellan granne Y och granne J med familjer. Vad jag hörde blev det inga klagomål där heller, men utseendet. UTSEENDET!! Det vinner man ingen SM-titel på.
Idag har jag använt den sista mjölken ( för den här gången?) till att experimentera lite. Jag har gjort en med cocos och en med cacao, bägge utan tillsatt socker och glutenfria. De här hade DEFINITIVT inte blivit hyllade av juryn. Innovativt tänkande platsar inte bland ostkaketraditionerna..
Nu blev utseendet perfekt, fast nu var det ju inte fyra-litersformar och då är det lättare, men de smakade skit. Ja inte skit kanske, men lite socker eller sötningsmedel hade inte varit i vägen. Närmare bestämt MASSOR av sötma hade inte varit i vägen. Jag är inte ens säker på att grisarna kommer att äta dem...
Så nu ska jag alltså bara lyckas kombinera ihop smak och utseende...
Nu kommer det lite bilder på den gulligaste invånaren här i Västrahult. Jag köpte ju en uppblåsbar krage i stället för den dumma tratten.
Nu hade såret läkt ihop så mycket att det var dags att bada henne i receptschampot. Jag har ju inte kammat henne alls under den här tiden, för jag ville inte irritera huden, så nu var hon full med tovor, så i fredags var vi hos Mariana och fick lite styling på lockarna.
Det blev ju inte världens bästa kort, men hon är faktiskt riktigt söt i sin korta frisyr. Det blev väldigt enkelt att bada henne dessutom. Det var lätt som en plätt att blöta igenom allt. Fast det blev ju lite kallt, så nu har hon fått använda sin fina tröja som hon fick första julen.
Jag minns inte om jag sa att jag har fått ( vunnit) en ny kamera. Det är en Pentax med en hiskelig massa finesser som jag inte begriper mig på. Igår hittade jag zoomen. Det var ju rent förfripplat vad jag kunde komma nära!! Den här hackspetten satt långt uppe i rymden på ett träd.
Det var ju bara det att på det här avståndet så räckte det med att jag andades, så rörde jag kameran en halv millimeter och det innebar 62 centimeter uppe i trädet. Jag tog ett lass med bilder innan jag lyckades komma i närheten av fågeln. Jag har inget stativ och skulle väl knappast släpa med mig ett ut i skogen ändå, så jag får väl spika fast mig mot en trädstam eller nå´t.
Och så har jag varit på födelsedagsfika hos M och M ( är inte det ett godis?) idag. Trevligt fast långt att åka. Eller det är det ju inte, för andra! För mig är det två timmar dit och två timmar hem. För att fika. Helt klart värt det för det var både gott och trevligt, men det visar ju lite av det som är mitt problem. Att åka och fika kan ta 6-7 timmar. Det finns ju de som undrar vad "man gör hela dagarna" när man är sjukpensionär. Ni har väl hört den gamla historien? Den gamla pensionären - Idag ska jag till banken och i morgon ska jag till posten. Tänk vad det kan köra ihop sig.
Nu håller jag på att koka mese av all vasslen. Hemlagat messmör är inte så dumt det heller.