Jag har en tunna med en plastsäck i, ståendes vid grisarnas matställe. Den är bra att hiva ner skräp i, men idag upptäckte jag att den svarta plastsäcken hade försvunnit ner i tunnan. När jag böjde mig över tunnan för att dra upp säcken, upptäckte jag att tunnan var bebodd.
Jodå, det är en grävling ni ser. Hur den har tagit sig ner i tunnan är en fullkomlig gåta. Välta den skulle inte ha varit några problem, men att resa upp den efter att ha krupit in skulle vara svårare. Hoppa så högt? Knappast för en grävling. Den hade det i alla fall mysigt där. Gott om illaluktande matrester och ingen risk att bli nertrampad. Däremot fanns det ju andra risker och efter ett litet samtal, så kan jag säga - The badger is no more.
Ikväll var det så dags för kvalet till SM i ostkakebakning. På Staby samlades vi alla. 6 deltagare och några anhöriga, 4 jurymedlemmar och en karl i flanellskjorta som på en synt skulle stå för underhållningen.... Han sjöng faktiskt ganska bra och spelade inte illa heller, men..... Den första låten var något smäktande om sjuuuuuu småååååå ääääänglar och när han sedan drog av en slagdänga om olycklig kärlek till hembygden, så var jag på gång att börja yla. De som känner mig vet att jag gör en utmärkt imitation av en galen hund som ylar mot fullmånen. Jag besinnade mig dock, för det kan inte vara så kul att försöka underhålla 10 människor som intresserat sitter och tittar åt ett annat håll, nämligen på jurymedlemmarna som åt, diskuterade, åt mera, diskuterade, åt ännu mer och lade pannorna i djupa veck. Vi var 6 deltagare och 2 av dem blev uttagna till finalen. Jag är icke en av dem. Jag fick av de övriga deltagarna veta att jag skulle vara glad för det. Förutom äran av SM-vinsten får vinnaren dessutom göra ostkaka till Ostkakans Vänners årsmöte nästa gång. Det brukar bli 250-300 portioner!
Nåväl, jag fick veta att min ostkaka var för "sandig" ( jag visste att jag inte skulle ha tagit kattsanden i stället för skorpsmulor) och att den ostkakan som blev uttagen till final och hade vätska i botten som hade räckt till att koka julskinkan i, "var inte riktigt färdiggräddad, men den skulle ha varit bra om den fått en liten stund till i ugnen, så därför valde vi den".
Jag känner att jag mycket väl skulle kunna bli ostkakebakningsfanatiker. Nu har jag ett år på mig att finslipa receptet. Fy fabian vad ostkaka det kommer att bakas här. Och vad messmör det kommer att kokas. Och vad presenter till ostkakejuryn jag måste tänka ut och planera för...
Titta gärna på inlägget 12-10-10.