När veterinären igår hade konstaterat att Imse inte hade ohyra, så skrev han i alla fall ut lite medel att droppa i nacken. Det kunde ju vara bra att ha hemma. När jag hämtade ut det på apoteket, så frågade jag om det hjälpte mot fästingar också. Det har vi verkligt gott om på sommaren. Det stod det inget om, men däremot fungerade det mot spolmask och hjärtmask. Nu skulle ju Imse avmaskas, så det var ju bra. Jag gav henne en dos igår kväll. Vi gick och la oss tidigt, för jag var jättetrött efter veckans utflykter, så Imse ville gå ut och kissa vid elva-tiden. Sedan sov vi ett par timmar till och sedan vaknade jag av ett GLUGGLUGG. Jag fick ner henne från sängen innan hon hann kräkas och hon försvann ut i köket med ett fortsatt ulkande. Jag tog på mig glasögon och tofflor och tände lyset. När jag kom ut till Imse, så såg hon så klart alldeles olycklig ut, men det syntes ingen hög av något illaluktande. Jag letade överallt på köksgolvet, men det enda jag såg, var en 3-4 decimeter lång halvstyv spaghetti. Urk. Så var det. Den längsta spolmask jag någonsin har sett. Det är ju inte konstigt att Imse har ätit lite dåligt. Det har helt enkelt inte fått plats någon mat i magen, när den där äckliga saken bodde där. Jag tog INTE något kort på masken. Är ni tacksamma? Däremot tog jag ett kort på Imse, som numera tar eget ansvar för sin vikt.
Jag har ju sagt förut att hon är en klok hund och idag har hon återigen visat prov på hur snabbt hon lär sig.
Hon hade så mycket spring i benen att jag trodde att det kanske fanns en chans att få med henne till brevlådan idag. Nu hade hon ju redan lärt sig att det var långt till brevlådan. FÖR långt för en vinterpromenad. Idag visade hon att hon har lärt sig att hitta hem också. Vi kom några hundra meter, sedan tvärvände hon och sprang hem på raska små ben.
