Igår var jag på auktion. De sålde en toalettstol. Precis vad jag behöver. Jag ropade in den för en mikroskopisk summa pengar. Jag frågade först G om den skulle gå in i hennes bil. "Tja, vi får fälla baksätet". Efter att jag hade betalat toastolen, så lyfte jag den lite för att kolla hur mycket den vägde. Ytterst lite. Mikroskopiskt lite. Alltså det jag lyfte. Den vägde nämligen ett ton. Den inte bara stod på en lastpall, den var fastskruvad i densamma. G började att möblera om i bilen och jag gick tillbaka till planen där auktionsutroparen just skulle ta rast och vila rösten innan han började ropa ut småkrafset.

Jag upphov min stämma och till skillnad från utroparen, så behöver jag ingen mikrofon. "Finns här några medlemmar från Kalmar Atletklubb som kan hjälpa en skitnödig medelålders kvinna att lasta in en toastol i en bagagelucka?" Förutom ett antal gapflabb, så fick jag napp av två gentlemän. De såg väl inte ut som om de var medlemmar i Kalmar Atletklubb, men de lyfte in toastolen med lastpall och allt hur lätt som helst. Nu återstod bara att få ur den hemma också....

"Går det inte får vi ringa till M", sa G. Väl hemma backade hon så nära som möjligt där vi skulle ställa av stolen. Vi började att pusta och stånka innan vi tog tag och lyfte ut toastolen. Jättelätt!! Det var inga problem alls att lasta ur den. Hade den mysteriöst minskat 80 kilo i vikt? Eller var det kanske så att jag stod på lastpallen när jag försökte lyfta den......?