Idag gick promenaderna till brevlådan långsammare än vanligt. Det blir så när man tar tomtesteg. Det var blankis större delen av vägen, så för undvikande av lårbensbrott, så blev det försiktigt trippande längs vägen. Imse for naturligtvis fram som ett yrväder ändå, men hon halkade hon också. Det är inte så lätt att göra rivstarter och tvärstopp, när det är isgata.

Idag har jag flyttat ner en av mathoarna hos grisarna. Den satt så högt upp att en av suggorna stod med framklövarna i den för att kunna nå upp och äta. Det höll naturligtvis inte så bra, så krubban har lossnat ett par gånger. Nu sitter den tre decimeter längre ner och grisaskrället sätter fortfarande upp fötterna när hon ska äta. Något som grisar INTE har, är gott bordsskick. Det är ett evigt slaskande och smaskande, fast det blir kanske så när de får bananer och filmjölk. När jag häller upp sörpan till dem, så sätter galten trynet under, så att jag häller rakt ner i truten på honom. Det är därför jag måste hälla lite till honom innan jag häller upp till suggorna, annars skulle tanterna inte få något. Jimmy är en enda stor mat-tratt.

Jag har fått klart med alla papperna på grisarna, så nu blir de genbanksanslutna. Fint ska det vá...

Annars är det fortfarande vinter och jag är fortfarande deprimerad.