Igår kväll blev det mörkt. Strömavbrott igen. Jag tände några ljus och letade mig fram till telefonen. Jag brukar ju vara först med att anmäla till EON, så jag ringde direkt för att inte bryta mönstret. Som vanligt får man trycka 1 plus # och sedan trycker man 1 plus # en gång till och sedan får man säga Kalmar med tydlig röst och sedan säger en röst ( en annan, inte min), sa du Kalmar? och då säger jag JA och då kommer det ibland ett inspelat meddelande. Om någon har anmält innan, så brukar de säga att strömavbrottet finns i t ex Påryd osv. Men igår var det annorlunda. När jag hade sagt Kalmar, så kom det en röst som sa -  "Vi har ett möjligt strömavbrott. Ring igen om en kvart för ytterligare besked." Ett MÖJLIGT strömavbrott? Här hos mig var det inte bara möjligt, det var ett faktum också. Jag ringde till två grannar för att kolla om de hade mörkt också, men det var ingen som svarade. Efter en kvart ringde jag till Eon igen och samma röst (jag tror inte att de brukar byta så ofta)  sa att det fanns ett möjligt osv och hänvisade till en kvart senare. Nu var jag väl lite irriterad, för nog har man hört talas om "akademiska kvartar", men inte i detta sammanhanget. Jag tryckte därför på lite fler knappar och väntade kvar i luren. När jag hade suttit där i 20 minuter, kom strömmen tillbaka. Då fanns det ju ingen anledning att sitta kvar i telefonkön, så jag la på. Jag släckte alla stearinljus och gick på toa. Då slocknade lyset igen. Jag har inga stearinljus eller någon ficklampa på toa, så efter att ha famlat runt, så gick jag till telefonen igen. Nu kom strömmen tillbaka innan jag hade slagit numret. Nu ville jag i alla fall ha besked, så jag väntade kvar i telefonen. "Du har nummer knaster 17 i kön". Jag väntade ett tag till. "Du har nummer knaster 17 i kön. När det hade upprepats NÅGRA gånger, så började jag undra om kösamordnaren bara kunde säga knaster 17. Jag kom i alla fall fram till slut (22 minuter) och de visste precis när strömmen hade försvunnit. Varför måste man då ringa och felanmäla?! Det hade mycket riktigt varit strömavbrott, men de visste inte var. Förmodligen var det en gren eller något som låg och "irriterade" kabeln, så han trodde, liksom jag, att det nog skulle hända fler gånger under kvällen. Nu gick jag och la mig tidigt, så jag vet inte om det blev fler avbrott.

Idag gick vi en lite längre runda, Imse och jag. Inte var det väl så långt egentligen, men som vinterpromenad med massor av snö, så var det det. Det var plogat en väg in i skogen och jag tänkte att vi skulle gå en runda runt Snärjebäcken. När vi kom ner till grillplatsen så var det slut med plogningen. Det är inte så längt över till Kvarntorpet därifrån och där visste jag att det var plogat, så jag gav mig in på den oplogade vägen. Det syntes svaga märken efter bilhjul, men de var nog kvar sedan läääänge tillbaka. Det fanns även ett viltspår nertrampat längs med vägen. Inget av detta hjälpte. Det var DJUP snö att plumsa i. Det var helt IDIOTISKT att ge sig iväg det hållet.  Det var SKITJOBBIGT att gå och efter en bit, så la Imse av. Hon la sig ner och vägrade röra på sig och då hade jag ändå gått före och spårat, men hennes korta ben ville inte mer. Jag fick gå tillbaka och lyfta upp henne. Det var inte mer än 20 meter att gå, men det kändes som om jag hade gått 2 kilometer i onödan. När jag lyfte Imse, så förstod jag varför hon inte orkade. Hon väger 5,5 kilo och snön som satt fast på magen och benen vägde 10 kilo... Jag bar henne ut till det plogade området och det kan jag säga, att hade det varit 25 meter längre, så hade jag blivit liggande där i skogen. Svetten rann och benen värkte. När vi kom ut till den plogade vägen så släppte jag ner Imse. Jag hoppades att jag inte skulle behöva bära henne hem, för det hade jag inte orkat. Så fort hon kände fast mark under tassarna, så kutade hon runt i det värsta Västrahultsfnatt jag har sett. Hon var inte ett dugg trött!! Hon for iväg längs med vägen åt FEL håll. Hon ville att vi skulle gå ännu längre. Det kunde hon glömma. Jag stapplade hemåt. Jag hade knäppt upp jackan redan innan. Nu åkte mössa och vantar av. När jag hade gått en bit till, så tog jag av mig jackan och hängde den över armen. Hade någon sett mig, så hade de väl undrat varför jag hade så varma kläder med mig, utan att ha dem på. Vi tog oss i alla fall hem.

Jag tror att man kan få samma resultat som med meditation utan att meditera.