Idag har Imse fått mycket av min tid. Jag plockade upp agilitytunnlarna och så tränade vi på det. Hon tycker att det är förskräckligt roligt att springa i tunnlar, men inte så kul att gå slalom. När hon inte ville springa mellan slalompinnarna, så kastade hon sig in i tunneln och när hon kom ut på andra sidan, så såg hon väldigt nöjd ut. Hon såg så full i sjutton ut, att jag förstod att hon visste precis vad det var hon höll på med. "Nu gör jag något bra, så märker inte matte att jag inte sprang mellan slalompinnarna." Vi har också gått en jätterunda i skogen. Den gav inte utdelning bara för Imse. Jag hade två hinkar svamp med mig hem. Trevligt nog var nästan en halv av dem gulingar. Nu står hinkarna i farstun och väntar på att bli rensade. De får nog vänta ett tag till....

Kaninen Vitnos har varit på rymmen länge. LÄÄÄÄÄNGE. Jag vet inte riktigt, men det är i alla fall ett par månader. Hon har ju inte rymt till skogs, utan håller sig på domänerna, men lika fullt på rymmen. Alla försök till att fånga henne har gått i stöpet. Hon har dessutom blivit listigare och listigare, så jag hade helt tappat tron på att det skulle gå att få in henne under tak. Hon har fullkomligt massakrerat min grönkål och hon låg risigt till. Men kan ni tänka er?! Härom dagen satt hon inne i boxen där de andra kaninerna bor. Hur hon har kommit dit är en fullkomlig gåta. Antingen har hon gått upp i trappan till loftet och kastat sig ner en knapp meter genom hålen mellan trappstegen, eller så har hon hoppat upp cirka en meter och tagit sig över väggen till boxen, eller så har någon, snabbare än jag, lyckats fånga henne och stängt in henne i boxen. Jag har alltså ingen aning hur det har gått till, men jag (och grönkålen) är tacksam ändå.