det behövdes alltså ingen tur till linköping. jag hoppades sååå att pumpen skulle komma på torsdagen, så att jag skulle få den monterad på fredagen. på onsdagen började jag mocka hos hönsen. den verksamheten har fått anstå, för att jag inte hade spån hemma, men nu blev det ju påfyllt efter min tur med traktorn i måndags. onsdag eftermiddag får jag däremot ett samtal från ortopeden. de hade en operationstid idag fredag, ville jag ha den. så klart att jag ville, men oj vad bråttom det blev. de ville dessutom att jag kom in på torsdagen för provtagning. hujedamig vad bråttom det blev.
för er som inte vet, så var det två fingrar på vänsterhanden som skulle rätas ut. det kallas triggerfinger.
det första var att beställa sjuktaxi till torsdag och fredag. man måste beställa senast dagen innan och jag var ju flexibel inför torsdagen, eftersom jag inte hade fått någon tid för provet. de sa att de skulle hämta mig klockan elva. på fredagen gick det inte att sätta någon tid, eftersom man inte får operationstiden förrän sent dagen innan, så jag skulle ringa igen torsdag kväll.
sedan ringde jag till mariana och tingade hundhotell och hämtning på torsdag kväll. hon är så bra att man inte finner ord för det.
sedan var det mockning av så många hönshus som jag orkade och hann med.
jag ringde till min mor, som jag inte har träffat sedan 11 juni när moppen pajade och frågade om hon ville äta lunch på lasarettet på torsdag. hon skulle ta bussen 12.05 och vi skulle mötas vid huvudentren.
torsdag morgon började jag proppfylla med vatten och mat överallt. jag tog ner en vattenbalja till,till betet, för jag visste att någon promenad ner dit, skulle det inte bli efter operationen. jag hade ju kunnat ta mig ner med moppen. om jag hade haft någon som fungerade. ta mig upp i traktorn, näe tror inte det.
in och duscha och 11.00 var jag färdig för sjuktransporten. det var däremot inte den, för det kom ingen. 11.30 ringde jag och efterlyste. den var beställd till fredag kl. 11.00. pust. nu hade jag en sådan tur att det var samma kvinna som jag beställde av, så hon kom ihåg det, bad om ursäkt, samt lovade att skicka en bil omgående. jag ringde till mor 11.45, men då hade hon ju så klart redan åkt, för att jag inte skulle behöva vänta på henne. hon satt redan på bussen. hon klev av i centrum och tog en sväng på marknaden, eftersom det skulle ta minst en timme till innan jag var där. när jag kom fram stod hon där och väntade. eftersom jag inte hade någon tid på ortopeden, så gick vi till matsalen först.
när jag kom upp till ortopeden, så sa sköterskan att hon inte visste om det blev någon operation på fredagen eftersom de hade fått in en massa akutpatienter. suck. mariana tror inte att jag är klok som avbeställer igen. sköterskan hörde min suck och frågade vad det var. jag förklarade att det krävde lite planering för att jag skulle kunna lämna mina djur. hon försvann för att ringa till operation. hon kom tillbaka och sa att det nog skulle ordna sig. nog. nog.
hon tog lite blod. dvs hon stack ett par gånger utan att hitta något, så hon tillkallade en annan som lyckades bättre. jag frågade vad det var som skulle kollas, för de har, vad jag minns, inte tagit plodprov de tidigare gångerna. det här gällde kalium och natrium. jag antar att de skulle kolla njurfunktionen innan, så att jag inte skulle skylla på dem, om jag dog på operationbordet...
sjukbil hem och fortsätta med förberedelserna inför fredag. jag började med att sätta mig med fötterna i vatten och ta en smörgås. när jag satt där i godan ro, så fick jag trevligt besök. det blev hönsvisning och en massa pladder och helt plötsligt var klockan 20.00. hej vad det går. tömma toan, diska, ta ut soporna, byta lakan, mariana hämtade imse, packa det jag behövde ha med mig, medicin, pengar osv. dra ur alla kontakter, så att jag inte skulle glömma det. det skulle ju bli regn idag fredag. laga en massa mat och stoppa portionsförpackningar i frysen. det är ju inte bara operationsdagen som blir jobbig, utan det är ju två veckor med handen i paket. vissa saker blir bökigare att göra då. inte omöjliga, men bökigare. fast köra vatten till betet fixar jag inte. att kulta av tunnor som väger sisådär en 120 kilo går inte med en hand. nu körde jag ner vatten bara häromdagen, så det var fixat.
jag fick operationstid 07.15, så 06.30 kom bilen för att hämta mig. och den kom verkligen då. vill ni veta lite mer om operationen, så kan ni titta i dagboken för förra sommaren, då gjorde jag samma sak. jag opererades i februari också, men det var lite enklare. bara ett finger och de gjorde det på mottagningen bara. det som var annorlunda den här gången var, att jag mitt i alltihopa blev illamående. jag kräktes aldrig, men det fanns en risk. samtidigt började jag svettas som attan. när de snörper av armen för att så mycket blod som möjligt ska försvinna, så är det obehagligt. det är som att ha armen i ett koarsel när hon krystar. om ni nu har försökt dra ut en kalv som har fastnat och det har ni väl.... en halvtimme klarar man, fast det är obehagligt. efter 45 minuter börjar det bli outhärdligt och efter en timme blir man galen. idag drog det ut på tiden, så jag var avsnörpt i 50 minuter...
ut på uppvaket för att bli vid mina sinnens fulla bruk. om jag nu någonsin har varit det... så här trött har jag inget minne av att jag har varit vid de tidigare operationerna. jag hade gärna sovit där hela eftermiddagen, men efter en uschligt liten macka, så masade jag mig upp och beställde bil hem.
väl hemma lyckades jag peta i mig lite mat och medicin. sedan stöp jag i säng. efter en halvtimme, tror jag, så ringde det i mobilen. jag hörde det bara i fjärran och gav blanka fan i det. den envetne telefoneraren fortsatte ringa sisådär en gång i halvtimmen. jag hade inga problem med att ignorera det, för jag var alldeles groggy. efter 7 påringningar, a 32 signaler vardera gången pallrade jag mig upp. det kunde ju faktiskt vara mariana som stod hos veterinären med imse. det var ett mobilnummer som jag inte kände igen. jag ringde upp och en klämkäck röst säger - jordbruksverket vaccinationscentral. de ville komma och ta blodprov för blåtunga på kvigan. jag tror att hon sa 22 september, men jag är inte säker. jag kan inte hålla telefonluren och skriva samtidigt när jag har en boxhandske på ena handen och jag var inte riktigt nykter ändå. pga boxhandsken, så blir det heller inga stora bokstäver på ett tag.
nu vet ni varför jag inte har skrivit på ett tag.....