Jag har verkligen inte varit på humör de senaste dagarna. Jag är less på vintern, jag är less på mina händer, jag är less på att inte få köra bil och jag har varit orolig för Imses klåda. Nu hade jag i alla fall bestämt mig för att lämna ett litet livstecken här på sidan och satte mig vid datorn. Då ringde de från Läckeby Djurklinik. Provsvaren hade kommit från Texas USA. Imse ÄR allergisk. Hon är LITE allergisk mot gräs och gräspollen, men om det bara var det, så skulle det inte vara så allvarligt, men hon är också allergisk mot inomhusallergener.  För människor med det, innebär det ofta inga textilsoffor, inga mattor, inga gardiner och helst en centraldammsugare och en luftrenare. När gräsallergin också slår till på våren, blir det ett helvete för henne, även om den i sig själv är mild. De ville ta ett nytt prov för att närmare bestämma vad det var hon inte tålde och de hade tid för blodprovstagning direkt. Jag och Imse åkte på direkten. På vägen dit var jag rejält ledsen. Det verkade helt kört för henne. När jag väl kom fram, hade jag väl redan bestämt mig för att ta bort henne. Att jag mådde skit kan ni ju förstå. Imse var som vanligt ursnäll, och jag mådde ännu mera skit. Hon som tog provet såg hur ledsen jag var och började peppa mig. Det här tyckte hon inte alls var någon anledning att avliva Imse. Det här fixar vi, sa hon. Jag kan inte säga att jag trodde helt på henne, men jag mådde i alla fall bättre när jag åkte hem, än jag gjorde när jag åkte dit. De är faktiskt jättebra på Läckeby Djurklinik.  Nu är det bara att vänta på nästa provsvar och på att den där förbaskade Cortisonsprayen ska komma hem till apoteket.