I går morse skulle jag in till Friskis och träna. Strax innan Böle skuttar det fram ett rådjur som jag får "närkontakt" med. Jag tvärnitar och ser djuret ta ett skutt ut i skogen. Smällen var rejäl, så jag förstod att djuret måste vara skadat. Som tur är jag välutrustad när jag ger mig ut, så jag plockade fram pannlampan, satte på varningsblinkersen och gick efter för att leta. Jag kom inte längre än några meter så låg djuret ner. Att den var skadad var det ingen tvekan om, men när den hade hämtat andan så hade den kanske kunnat springa längre in i skogen och då blev det ju svårt för eftersöket att hitta den. Jag kastade mig tillbaka till bilen och tog fram kniven som alltid ligger i vänstra framdörren. Smög mig tillbaka till djuret och tog ett stadigt tag i ena frambenet och skar halsen av den. Det blev lite brottning, men sedan kunde jag ta fram telefonen och ringa till polisen och anmäla viltkollision.

Jag ska villigt erkänna att jag var svårt frestad att bara slänga in ungbocken i bagaget och åka hem igen. Färdigavlivad och avblodad hade det blivit ett bra tillskott i frysen, även om jag hade fått skära bort en del bensplitter.

Nu är jag en rättskaffens människa, så jag avstod från stölden och vad som dessutom hade blivit smitning från viltolycka. Att det hela hände på ganska vältrafikerad 70-väg kan ha inverkat.... Det är ju aldrig roligt att bli påkommen med oegentligheter. Och så är det ju inte direkt tomt i mina frysar i alla fall...

Jag tog fram markeringslappen för Viltolycka ( du har väl en sådan i bilen!?) och ringde 112 samtidigt. De kopplade mig vidare till polisen som i det här fallet satt nere i Skåne. Att då säga att det hela hade hänt 100 meter från Österbergstorpet är lite meningslöst. Jag presenterade mig i alla fall med namn och telefonnummer, berättade vad som hänt och sa att det inte var någon brådska, eftersom jag redan hade avlivat råbocken, men att jag också hade avblodat den om det lokala jaktlaget ville ha den, men då fick de ju hämta den på studs. Jag sa att jag hade markerat platsen med en remsa, men att jag var tveksam hur länge den skulle sitta fast, för det fanns ju ingen klisterremsa eller så på den.Polisen var tyst en stund och sedan bad han om mitt personnummer. Han blev tyst en stund till och sedan sa han att han aldrig hade varit med om något liknande. "Vaddå?!" sa jag. 

-Att en medelålders dam ringer och anmäler en viltolycka och att hon redan har avlivat djuret. Du har verkligen gjort alla rätt." Jag skrattade gott och sa att jag hade haft ihjäl fler djur än jag kunde räkna och sedan la vi på och jag åkte in till Friskis för att träna.

Väl där upptäckte jag att jag inte var fullt så presentabel som jag trodde. Jag hade torkat bort det värsta blodet från händerna med våtservetter, men det var fortfarande mörkt när jag gjorde det och när jag kom in i ljuset så såg jag allt annat än respektabel ut. Jag var blodig upp på armarna och jag antar att ärmarna på min jacka som är svarta nog inte var så svarta om jag doppade den i vatten.

På hemvägen ringde telefonen och någon ringde från ett ställe med rysligt dålig mottagning, men jag hörde i alla fall något om Eftersök och Jägare och jag stannade och vi fick till slut kontakt. Det var jägaren som skulle kolla upp olyckan och jag sa att han nog var i närheten eftersom det var så dålig mottagning och det är det där. Han hade kört förbi platsen, men vände och vi möttes ungefär där jag kört på djuret. Han fick tag på en i det lokala jaktlaget som sa att de skulle hämta djuret när jag nu hade varit så (snäll) duktig och avblodat det åt dem. Jag hade nog tänkt att de skulle säga att de inte ville ha det, så jag kunde ta hem det. Tji fick jag...) 

Jag pratade en stund med jägaren och fick lära mig lite om eftersök som jag inte visste och han sa att polisen som ringde upp honom hade sagt att det inte var någon brådska eftersom "den medelålders damen redan hade avlivat djuret."

Nu undrar jag lite - Den där polisen i Skåne, hur många 134-åringar känner han egentligen eftersom han tyckte att jag var "medelålders"?