Min ottoman som jag ropade in på auktion för 10 spänn för en maaaaassa år sedan behövde kläs om. När jag var upp på vinden häromdagen, så hittade jag det där fina tyget som jag hittade till facilt pris på Emmaus. Jo du Nina, vi har samma "middle name". Det var 7 meter och prislappen satt fortfarande kvar. 95 spänn. Jag tvättade det och sedan var det dags att sätta igång med tapisseriet. Och piss var ordet.
Det var ju några ( hrm, 15? ) år sedan sist, men jag hade för mig att den där sidan bara var att häkta av. Det var den inte. Till slut var hela ottomanen demonterad i atomer, för att jag skulle komma åt att ta bort de där gamla stiften. Jag gjorde ett gediget arbete då för alla åren sedan, men varför jag behövde vara så duktig nu, det förstår jag inte. Jag fick i alla fall dit allt tyg och började sedan att montera ihop skiten igen. Och började. Och började. Och började. Det blev nämligen ingen fortsättning. Jag satte ihop de två första delarna, men när jag närmade mig med den tredje, så föll de första två isär. Till slut var jag rejält förbannad och det var inte roligt att ligga som en bilmekaniker under en ottoman som har ett underrede cirkus 25 cm ovanför golvet. Revbensbrott. Jag säger bara det. Revbensbrott. Ligga går bra, men upp och förflytta? Njet. Jag borde ha gett upp och eldat upp skiten, men dels så är det så fantasktiskt god kvalitét på gamla möbler, de håller för 100 omtapetseringar, och dels får jag besök i helgen som behöver en sängplats. Jag höll på till 02.15...Jag är lite sliten idag. Nu är den i alla fall klar, förutom att det ska dit lite snörarbete runt ryggstödet. Jag ska se om jag hinner köpa det efter läkarbesöket idag.
Den passar lite bättre till soffan nu. Det är visserligen inget riktigt möbeltyg som det förra, så det kommer inte att hålla lika länge, men då får jag ju omväxling lite oftare. Och får svära lite oftare. Och får träningsvärk i nacken lite oftare.
Ljus och fin blev den i alla fall.
Förresten så böjade Imse löpa idag...