Jag är inte det första och har inte det andra. Därför var jag lite svettig på överläppen när jag körde hem mitt nyinköpta hö.
NÅGOT litet snöre hade inte varit i vägen.
I onsdags fick jag skjuts ner till Skåne för att hämta hem lite ovanligare höns. Idag fattas tuppen!! Jag blev så fö---ad. Jag letade överallt utan att hitta honom, men då visade Imse stort intresse för det minimala utrymmet under lekstugan. Det var bara att flytta alla stolparna som låg där och försöka titta under golvet. Det var helt kört.
Men nu har jag ju INTE en Grand Danois. Som tur är!! Så Imse hittade ett hål som jag aldrig i livet trodde att ens hon skulle kunna ta sig in i.
Hon tog sig in under lekstugan och föste ut tuppen i ett hörn så att jag kom åt honom. Imse hade nog tänkt sig en annan avslutning på det hela, men hon fick ett kex i stället....
Lycka är...
...egna vindruvor.