Jag minns faktiskt inte om jag har skrivit om det här förut, men i så fall får ni genomlida det igen. Jag retar mig ju på priset på dammsugarpåsar, men att färgpatronerna till skrivaren var så dyra, såg jag inte som något problem. Skrivaren kostade under 300 att köpa, men kassören informerade om att de tar tillbaka pengarna på svindyra bläckpatroner. Jag skriver inte ut så mycket, så jag tyckte inte att det blev så dyrt. Men det var innan jag hade bytt någon patron. När jag har bytt så säger nämligen maskinen ( högt och tydligt) att jag måste skriva ut en provlapp. Denna lapp skriver ut ALLA färgerna som finns i de två patronerna. Det går alltså åt en del onödig färg. När jag har skrivit ut den sidan, så får jag upplysningen att det behövs en justeringssida för att få "bästa resultat". Nu ska man scanna den nyss utskrivna sidan och sedan skriva ut den, för att kolla. Då säger den jävla maskinen att det behövs en justering för att få "bästa resultat". Saken är ju den att utskriften hela tiden ser alldeles utmärkt ut. Så där kan den hålla på ett tag, men den här gången trodde jag att jag hade kommit på ett sätt att överlista den utan att färgpatronerna tog slut. Jag tog ett blankt papper och ritade ett enda streck på det och scannade in det. Efter det så skrev jag ut en provutskrift. Jag sparade en massa bläck, men jag fick ju ändå veta att jag var tvungen att göra om det hela.
Det här kan inte vara något annat än ett sätt för tillverkaren att få sälja så mycket färgpatroner att de ska kunna kompensera sig själva för reapriset på skrivaren. Nåväl, efter att ha rådfrågat en god vän, som inte heller begrep varför, så struntade jag i skrivaren. Ett par dagar senare, så funkade den perfekt!!!! Och då hade jag ju inte ens gjort någon första utskrift. Ruffel och båg.
Och så var det reklamen för presenter. De ville att man skulle köpa en stektermometer och det kan ju vara en bra present, men de kallade det för "en partyförhöjare". En stektermometer?! Jag undrar vad de menar att man ska använda stektermometern till?
Och nu kommer jag osökt (ha) in på en händelse tidigare i mitt liv. Detta är en historia som jag ALDRIG skulle ha berättat för någon, om det inte var så att det fanns ett vittne.
Jag skulle slakta kycklingar ( eller möjligen kalkoner) och höll på att värma vatten i en bykgryta. Jag hade en stektermometer för att kolla vattentemperaturen. Det får inte vara för kallt, för då lossnar inte fjädrarna och det får inte vara för varmt, för så spricker skinnet. Termometern var en sådan där rund med ett "spjut" mitt på. Lägger man den på sidan, så kan den rulla ner från spisen, så man lägger den på den platta sidan med den vassa pinnen uppåt. Nu var jag ju inte inne vid en spis, utan utomhus, så jag la termometern på den gamla läskback som jag satt på när jag skulle stoppa in ved under bykgrytan. Då fick jag besök av granne I. Vi pratade en stund och sedan var det dags att fylla på med mer ved. Jag satte mig ner på läskbacken och eftersom den var ganska låg, så blev det en mindra duns när jag landade med rumpan på.... Ja, just det. Det blev som när tjuren Ferdinand satte sig på en humla. Jag kände en fruktansvärd smärta i höger skinka och gav till ett avgrundsvrål, samt vräkte mig åt sidan och landade på marken. Samtidigt tog jag mig åt rumpan, där jag mycket riktigt kunde känna den runda delen av termometern sticka ut. Den vassa spiken satt bra inkilad 3-4 centimeter in i skinkan. I visste ju inte riktigt vad jag höll på med, men att det gjorde ont förstod hon ju. När jag sedan rycker ut stektermometern ur ändan så gav hon upp det värsta flatgarv jag någonsin har hört. Som sagt. Hade det inte funnits ett vittne (I) till detta, så hade det här varit en historia som jag hade bevarat i mitt hjärta. Plus ärret på skinkan...