När de i radion ska referera en intervju som gjorts på ett annat språk än svenska, så använder de ALLTID samma upplägg. Först spelar de upp en bit av intervjun på originalspråket och sedan tar den svensktalande speakern över och drar HELA historien på svenska. ALLTID samma visa. Jag förstår inte varför. Jag förstår inte heller Långtbortistanska. Jag tror inte att så många svenskar gör det. Om vi gjorde det, så kunde de väl sända intervjun i sin helhet på originalspråket? Men nu gör vi ju inte det. Förstår språket. Hajar klyket. Fattar fett. Varför då envisas med att sända en snutt på originalspråket? Är det för att vi inte ska tro att reportern egentligen inte har pratat med just den människan utan har hittat på alltihopa i sin kammare? Har de små snuttarna på utrikiska någon betydelse då? Eftersom man ändå inte förstår, kanske de utrikiska orden är en man i den libanesiska matbutiken som läser upp dagens extrapriser på CousCous. Jag tror att det här började som ett sätt att få en viss personlig prägel på intervjurapporten, men nu känns det bara som en upprepning av något som var fräscht för 40 år sedan. Tänk om tidningarna skulle köra samma sak. Först skriver de en bit av intervjun på originalspråket, t ex arabiska, och sedan tar de om det på svenska. Kör ett renodlat referat i stället, för det är ju ändå det vi begriper.