Idag skulle Wamsler flytta in. Ni vet det där man skämtar om att "de måste tillverka den först", när något tar lång tid att leverera? Det var så det var med Wamsler. Att den inte fanns hos återförsäljaren visste jag ju, för de sa att det var 3-5 dagars leveranstid på den, men den fanns inte hos generalagenten heller. Och inte på fabriken heller..
De fick faktiskt tillverka den speciellt åt mig. Eller det blev inte så heller, för de hittade en i Holland åt mig.
Nåväl. Idag skulle han flytta in. Installatör med medhjälpare dök upp på förmiddagen.
Samtidigt med grävaren som skulle gräva ett avlopp...
Nåja, de började med att ta bort den gamla spisen och bära ut den och konstatera att rökgången INTE gick där representanten som hade varit här och kollat hade sagt att den gick. De konstaterade då att om man skulle montera dit den med rökgången bakom, så skulle jag inte kunna öppna bakugnsluckan. Inget tunnbröd?! Aldrig i livet.
Alltså fick det bli plan B. Ett rökrör á la Pippi Långstrump från spisen längs med väggen upp till en sotlucka.
Nåja, jag har ju vissa likheter med Pippi, om dock inte fysiska. Jag fick i alla fall välja färg på röret och jag tyckte att grått verkade bättre mot blå spis och gråblått kök.
De skulle dessutom montera en ny stege på taket, så att sotaren inte skulle begära risktillägg i fortsättningen. Montören konstaterade då att jag INTE hade plåttak, vilket den andra representanten hade skrivit på arbetslistan. Det innebar att det var nödvändigt att åka och hämta andra stegdelar. " Men först kan vi ju bära in Wamslern", sa montören. De tog tag i spisen och då sa medhjälparen, "Aj, jag skar mig". Vad skar han sig på? Jo en av glasbitarna som tidigare hade utgjort ugnsluckan på spisen...
I stället för att börja gråta gick jag runt huset till grävmaskinisten och kollade vad han gjorde.
Han hade just konstaterat att det var för mycket och för stora stenar för hans grävmaskin, så det skulle kanske vara bättre att någon med större maskin kom dit. När han såg mitt ansiktsutttryck, så bestämde han sig för att försöka i alla fall.
Jag gick tillbaka till spismontörerna som just hade konstaterat att lastpallen bestod av atomer och att någon förmodligen hade tappat spisen i golvet vid ett tidigare tillfälle. De var lika förbannade som jag. Det hade ju varit enklare om den som hade tappat den också hade meddelat det, så att det hade gått att göra något åt det. INNAN jag fick in den i köket. Nåväl, det var ju bara ugnsluckan som var paj, så det skulle ju fortfarande gå att elda i den. Medhjälparen började bila bort återstoden av mureriet från den gamla spisen, medan montören åkte iväg efter ny stege till taket.
Jag gick till andra sidan av huset för att titta till grävaren. Han hade tagit till spade för att hitta det gamla röret....
Jag gick tillbaka till köket och hämtade lite matvaror och gick och satte mig i husvagnen. Med allt cementdamm i köket fanns det inte en chans att äta det utan att få tänderna cementerade. Fast då skulle jag ju inte behöva laga mina plomber fler gånger...
När montören kom tillbaka med stegen, så meddelade medhjälparen att han inte vågade ta bort mer av cementen, för den hade börjat rasa rakt ner genom golvet. Kort sagt, man såg marken under huset. Som tur var hade jag ganska mycket bruk och sand kvar efter grishusbygget, så de blandade till och murade upp en platta där spisen ska stå.
Montören meddelade att han hade med sig rätt stege, att han hade beställt ugnslucka och att rökröret inte fanns i grått i den här dimensionen. Jaha. Nu ska bara cementen på golvet brinna klart, sedan kommer de på måndag och monterar allting. Jag undrar vad som går åt pepparn då? Tills dess har jag en bautastor spis stående mitt på köksgolvet. MITT PÅ!! Ni vet.
Grävaren som hade tänkt åka hem, grävde vidare tills det var mörkt och kommer tillbaka på måndag med alla attiraljer till avloppet. Då kommer också kommunens inspektör och kollar provhålet om det har runnit in något vatten.
Eftersom de fick borra 115 meter för att hitta vatten till min brunn, så skulle det förvåna mig om de hittade något på två meter, men man vet ju aldrig. Det kan ju gå åt helvitte det också. Det skulle liksom passa in.