Disas ena kulting är alldeles för liten. Den verkar må bra, men får nog alldeles för lite mjölk. Den utvalda spenen är nog ett dåligt val. Jag har tänkt ett tag att jag skulle fånga in kultingen och sätta den på vällingdiet, så att den kommer ifatt. Detta har inte låtit göra sig, för kultingens mamma är inte en gris. HON ÄR EN ELDSPRUTANDE DRAKE!! Jag tänkte att jag skulle hitta kultingen sovandes i boet och Disa på upptäcktsfärd i andra änden av hagen någon gång. Grisar kan nämligen sprinta jäkligt bra och om deras älskade små barn piper, då kan det gå hur fort som helst. Eftersom jag inte har lust att bli attackerad av 175 kilo eldsprutande och vilt huggande drake, så har "kultingnappningen" fått anstå. Men idag fick jag en chans och jag tog den. Snabbt. Jag hade en hink med halvsura ägg (ruvade i endast två veckor. Med andra ord, halvgågna kycklingfoster.) som jag hivade ut i andra sidan av hagen. Disa tyckte uppenbarligen att det luktade godare än grismaten i krubban och lunkade iväg från de andra grisarna. Nu var jag inte helt säker på hur Daga skulle reagera på kultingtjyveri, men när även hon gick för att undersöka den nytillkomna delikatessen tog jag chansen. Jag tog mig fram till kultingarna snabbt som en vessla och röck upp kultingen i ett bakben. Håller man dem så, så blir de lugnare. Jag sprintade mot huset snabbare än Carolina Klüft på OS, kastade mig in genom dörren och stängde densamma. Jag kollade genom fönstret i duschen för att kolla om draken hade följt efter och om elstaketet var förvandlat till atomer. Det var lugnt på gårdsplanen, så jag vågade mig ut. Jag förberedde redan för länge sedan för detta, så jag hade en jättestor plastbalja stående precis utanför. Jag satte ner kultingen i den och gick in för att göra välling. Försedd med nappflaska med god och närande välling satte jag mig på trappan för att agera amma. Pontus lammnäring ( Ja, den heter så ) må vara näringsrik och god, men inte smakar den som mammas mjölk. Jag tvingade in nappen i munnen på kultingen men den var inte alls intresserad och bet ihop käkarna som en fastrostad skruvtving. Jag fick kanske i den några droppar genom att klämma på nappflaskan, men jag är inte säker. Jag satte ner den i plastbaljan igen och gick för att hämta en bur och kolla om Disa hade börjat spruta eld så att det förelåg risk för skogsbrand. Buren var av kompostgaller och jag hade haft den till en kanin. När jag började dra den mot huset, så började Imse skälla. Högt och ihärdigt. Jag vrålade att hon skulle vara tyst så att hon inte skulle skrämma kultingen. Hon fortsatte att skälla, men nu lät det lite mindre. Det berodde antagligen på att hon fortsatte att skälla inomhus. Jag hivade in buren på gården och sprintade in i stora rummet. Där hade kultingen förskansat sig bakom ottomanen. Man får ju i alla fall vara glad att den gick in efter att ha vält baljan och inte satsade på Norrköping.  Nu trodde ni (och jag) att det bara var att lyfta upp kultingen och bära ut den igen, men icke. Att det skulle bli lite svårt att komma nära den kunde jag väl gissa, men det var inte alls det som var problemet. Problemet var att den högg som en kobra. Många gånger!! Hårt!!  Trynet gick som en  symaskin över mina fingrar.Jag hade behövt ha tjocka skyddshandskar för att undvika blodförlust, men jag gillar att leva farligt. Inte. Jag fick i alla fall ut kultingen i buren, men det var inte så bra, tyckte kultingen. Den började att slänga sig mot gallret för att bryta sig ut. Detta må vara en liten skit som ser klen ut, men det är det INTE. Nu har jag satt upp plastskivor runt buren för att den inte ska försöka ta sig ut och sedan får jag se om jag kan få den att äta vällingen, annars får jag väl släppa tillbaka den till flocken. Det blir ju ett vågspel det också ifall alla de andra beslutar sig för att bli mobbare, men jag hoppas att det går bra. Jag ska försöka med lite kvällsvälling också efter House.