Det har pga Coronan blivit förbjudet/olämpligt attt resa någonstans, men jag kom iväg i oktober förra året.

Jag har haft en tanke i flera år att packa en liten handväska med baddräkt, tandborste och ett ombyte underkläder, gå runt på tex Arlanda till alla researrangörer och flygbolag, presentera mig och säga att jag ville åka någonstans där det var varmt eller jävligt varmt och att jag var beredd för att åka på studs.Jag tänkte lämna mitt visitkort och säga att de kunde ringa om det dök upp något. Ett ställe med visumtvång hade kanske inte gått, men det fanns ju många andra ställen. Jag vet att de gärna fyller planen eftersom de måste betala landningsvgifter även om planet är halvfullt och den lilla utgiften hade jag råd med. Den enda tid jag var tvungen att passa var tåget hem.

Jag tänkte att det nog var bättre att satsa på Kastrup än på Arlanda, för Kastrup ligger ju lite mer centralt än Stockholm. Trodde jag...

Tittar man på kartan så är det en låååång bit från flyglederna (inte ledarna ) i Skandinavien till Centraleuropa.

Kastrup är en håla. Visst det går en del flyg till andra ställen. Mexico t ex. En gång i veckan. Och inte på en fredag som jag stod där.

Det där med att uppsöka diskarna för de olika bolagen sket sig direkt. De har inga. Jo SAS. De andra har samlat ihop sig i två stycken "kiosker" där man kan ( antagligen ) få hjälp om det har blivit något strul. Sälja någon resa om någon timme gick inte. En man rådde mig att gå in på Momondo.. 

Jag kan ju säga att jag hade försökt med några sidor på nätet innan jag åkte hemifrån, men det var tydligen inte intressant med så kort varsel, för när jag kryssade för "kan åka NU" så dök det bara upp resmål med avresa några dagar senare. Jag ville åka NU!!

Jag gick bort till SAS där en mycket ohjälpsam ung kvinna upplyste mig att hon kunde ABSOLUT INTE TALA OM OM DET FANNS NÅGRA LEDIGA PLATSER EFTERSOM HON INTE KUNDE SE VILKA PLAn SOM GICK NU!

Jag började fråga runt om det fanns någon dator som man kunde få låna och hittade till slut en vid en av informationsdiskarna. Jag antar att de bara hjälper till med att visa vägen till gater och toaletter..

Det fanns ju bara de vanliga sidorna att titta på igen, så jag gav upp.

Då kom jag på att det finns ju en (flera ) jättestor tavla som talar om alla flighter och deras starttid. Nog fan borde väl hon på SAS kunna gå in på dem och se om det fanns någon plats kvar!!??

Tillbaka till SAS, fick prata med en jättetrevli ung dam som sa att "visst kan jag se om det finnas lediga platser". UTAN att jag hade behövt ta upp det där med infotavlan.

Jag hade definitivt inte tänkt mig det som det blev, men det var ju höstlov, så de lediga platserna lyste med sin frånvaro. Det blev en biljett till Malaga. Costa del sol. Fast med tanke på den stora procenten svenskar som bor där så är det nog ingen som kallar det för något annat än Solkusten.

Hittade efter stor möda ett hotell med ett ledigt rum ( jag hade INTE tänkt bo på dyra hotell ) och stupade i säng strax efter kl 01.00. Ja, det tog en stund på Kastrup.

Morgonen efter frågade jag portieren om han visste något hotell med en pool. Ingen som är uppvärmd sa han. Det är ju inte säsong nu. Jag sa att jag skulle äta frukost och han skulle leta under tiden. Jag fick en karta som jag kunde titta på medans jag åt. När jag kom tillbaka hade han hittat ett ställe med en uppvärmd pool! Det var ett gym några km längre bort. Det hade ju varit en god historia att berätta när jag kom hem att jag hade åkt tåg, flugit reguljärt med SAS för att tillbringa en dryg vecka på ett mellanting av Äventyrsbadet och Friskis&Svettis..

Jag hade redan vid frukosten konstaterat att det inte var så långt till La Linea och Gibraltar så jag tackade för hjälpen och hittade en buss dit.

I La Linea hittade jag ett vandrarhem som passade min plånbok lite bättre och tog en promenad ner till stranden. Jag har i alla fall doppat fötterna i Medelhavet nedanför Gibraltarklippan. Jag gick sedan hem för att spola varmt vatten på fötterna för att undvika frostknölar...

Det är i alla fall jättefint i La Linea men Gibraltar är ett egendomligt ställe. Massor av trafik, ett hetsigt tempo och inte ett dugg likt La LInea.

Jag fick för mig att jag kanske skulle kunna GÅ upp till toppen av klippan. Jag vet inte hur jag tänkte då, men jag gav upp det på ett tidigt stadie. Jag hade tagit bussen en bit upp, men det räckte inte. Jag gick ner till linbanestationen och började om. Där kunde man köpa lite olika biljetter. Först kunde man gå både upp och ner och det kostade 5 Pund. Vem fan BETALAR för att utsätta sig för det!??

Sedan kunde man åka linbana upp och GÅ ner. Jag minns inte vad det kostade, men jag tyckte inte att det var värt det. Möjligen om man kröp ihop som en boll och rullade ner på vägen, men det verkade inte som ett realistiskt alternativ.

Sedan kunde man åka linbana både upp och ner. NOW you are talking! Sedan kunde man betala lite mer för att få komma ut i "reservatet" för att få hälsa på aporna. Det var INTE billigt, men jag tyckte att om man har varit på Gibraltar så borde man kunna säga att man hade sett aporna som ju är typiska för klippan. Jag fick väl lite mer än se dem om man säger så...

Det är för det första en riktig "Touristtrap" att sälja biljetter till aporna, för de finns överallt. Det satt en redan när man kom upp med linbanan och sedan fanns de i trapphusen också. Jag hade ju i alla fall betalat för att gå ut så det gjorde jag. "Gångstigen" är nog lite drygt 100 meter lång, men det finns massor av apor där. Det står en mycket stor och tydlig skylt på dörren att man INTE FICK MATA APORNA. Det skulle nog ha stått att man inte skulle ha med sig någon väska över huvud taget. Och definitivt inte en ryggsäck, hur liten den än var. På min lilla "handväskeryggsäck" finns det två runda ytterfack. Det ena som var stängt med ett blixtlås innehöll min hårborste och det andra innehöll en vattenflaska som var för stor för att jag skulle få igen låset ordentligt. En ganska stor hanne ( fast de är rätt små ändå ) hade nog kollat in den där flaskan redan när jag öppnade dörren. Det kom två ursöta ungar ( apor alltså ) som började leka och slå kullebyttor på den låga muren. Alla flockades runt dem för att titta och ta bilder. Förmodligen var det den sluge gamle hannen som hade instruerat dem att uppehålla all turisterna medan han kollade in om det fanns något godis hos dem. Jag kände att vattenflaskan försvann och vände mig om. Jag tyckte mest att det var roligt så jag hade inte tänkt göra något, men då hade han redan lyckats med sina fantastiska fingerfärdigheter få upp blixtlåset till den andra fickan och fått upp hårborsten. Jag kan säga att JAG hade inte fått upp blixtlåset så lätt. Han fick upp hårborsten och då blev jag lite irriterad. Jag sträckte fram handen och snodde tillbaka hårborsten. Då blev HAN mycket irriterad och högg mig i armen. Jag har ätit blodförtunnande i 17 år sedan stroken... Det blödde en del.... Två engelskor som stod i närheten reagerade starkt. Den ena blev rysligt rädd, men den andra blev helt hysterisk. Det såg nog mer dramatiskt ut än vad det var, för jag ville inte få blod på kavajem som jag hade hängande över den andra armen så jag höll den blödande armen en bit ut från kroppen och det såg antagligen ut som om jag ville visa upp eländet. Det kom en vakt rusande och sa att jag måste följa med honom för att få det bandagerat. Jag sa att de nog borde ta hand om den andra kvinnan och då såg han förskräckt ut och frågade om hon hade blivit biten också. Nej sa jag med hon är mycket chockad. När hon inte var biten tappade han intresset för henne helt och sa " No my dear, YOU are in chock. You need a cup of tea". Det får väl räknas som typiskt för engelsmännen att allt botas med en kopp the. Jag fick gå upp till en liten sjukstuga där en kvinna blev helt förskräckt när hon såg hur mycket det blödde. Nu var det ett rätt så djupt bett, men det hade inte blött så mycket om jag inte hade ätit min medicin. Hon konstaterad i alla fall att jag skulle få " a terrible hematoma and you need a cup of the" och då sa jag att jag var van och visade upp vänsterarmen som jag hade haft dold av min kavaj. Där hade jag strax innan avresan blivit attackerad av en tupp och det blåmärket gick inte av för hackor och var förmodligen större än vad det här skulle bli. Hon blev helt galen och ropade " Har du blivit biten där också??!!" Näe, det var en tupp hemma. Det blev lite rörigt ett tag och jag sa att det räckte med ett plåster om hon satte det hårt, men det var inte att tänka på. Hon la ett regelrätt paket som såg ut som ett gips fast inte hårt då. Hon frågade mig om jag hade tagit någon stelkrampsspruta. Jag hade faktiskt funderat på det där med rabies, men uteslöt det. De hade nog bra koll på om aporna hade det. Nu fick jag fundera en stund, för jag hade ju en aning om att jag nog hade tagit en spruta och kom till sist på att det var när en duvhök satte klorna igenom min tumme för ett tag sedan. Jag visste inte om det hette dovehawk så jag nöjde mig med hawk. Hon gav mig en något fundersam blick när jag gick...

Nåväl, jag gick till schaktet där linbanan gick och då kom det en annan (tror jag) hanne och beslöt sig för att man nog såg bättre från huvudet av en människa, tog ett raskt skutt och landade uppe på mig. Jag aktade mig noga för att tala om att jag inte ville ha en sådan levande pälsmössa, för jag ville inte ha ett paket på andra armen också, men det tog bara några sekunder innan linbanesköptaren fick se det och lyfte av den.

Jaha. Nu har jag sett Gibraltarklippan. Med apor. Och betalat extra för det. Fast bandaget fick jag på köpet.

Orkar inte mer. Jag skiver om nästa del av resan en annan dag.