När jag efter illvilliga grannars försorg blev av med mitt arrende för några år sedan var jag tvungen att göra mig av med mina får. Tre av tackorna var tama som pudlar så jag nändes inte slakta dem utan de har fått gå här och skrota på gården. De har inte ens varit instängslade för de gick ingenstans. När någon frågade hur gamla får kunde bli, så sa jag att det vet jag inte, för de hade ju hängt med länge och fortsatte med det. Nu blev de i alla fall skröppliga och två av dem har fallit ifrån så sedan i höstas så har jag bara en kvar. Det är inte ens lagligt att ha bara en individ av ett flockdjur, så nu lär jag väl bli anmäld...

Hon har som sagt inte gett sig av på några längre turer. Hon började att gå med mig och Imse ( hunden om ni är nya läsare) när vi skulle gå till brevlådan och hämta tidningen eller posten, men hon brukade vända när vi kom till nästa korsning ca 800 meter från Västrahult och springa hem igen.

För några veckor sedan så var hon dock försvunnen. Jag ropade som vanligt FÅÅÅÅRRRRENA KOMKOMKOM, men fick inget bäää tillbaka. Jag gick runt och letade, för jag utgick ju ifrån att hon hade dött. På natten kom det en massa snö så det var ingen idé att leta morgonen efter. Någon dag senare läste jag i tidningen att en hund hade dödats av en varg bara 2 mil härifrån. Jaha ja tänkte jag, då blev tackan i alla fall mat till någon.

Efter en dryg vecka så satt min nuvarande tillfälliga hyresgäst vid sin dator och tittade på Facebook på en sida som hette någonting i stil med "Vi som bor i Gelebotrakten". Han sa högt att "där är din tacka". Jag kollade på skärmen och mycket riktigt var det ett foto av något som liknade mitt får. Det stod - Är det någon som saknar ett får och ett riktigt bra foto av henne. - Hur i hela friden såg du att det var hon? - Jag kände igen henne på det vita på nosen. (Hon heter Gipa2 för att hon har vita mungipor ) -Hur vet du att hon har vita gipor, du kommer ju knappt ut med din rullator? - Hon brukar stå och se in på mig genom köksfönstret.

Jag tog bilen och körde runt till där hon hade setts. Det är ca 7-8 km genom skogen, men det gick inte att köra nu med all snö. Jag stannade bilen när jag kom fram och hojtade. Jag körde en km till och hojtade igen. Jag körde åt andra hållet och hojtade. Då såg jag att det var någon hemma i ett av de få husen där. Jag knackade på och det var faktiskt den mannen som hade tagit kortet och satt in på Facebook. Han sa att han hade tagit kortet hos sin syster som bodde en bit bort. Jag åkte dit och hojtade igen. Inget svar. Då fick jag syn på en ung kille som gick längs vägen och stannade och frågade honom om han hade sett en förrymd tacka. Näe, han hade inte sett henne, men hans pappa hade när han var ute och jagade på andra sidan 125-an en dryg vecka tidigare. Nu blev det riktigt mystiskt. Hon hade alltså dykt upp där mycket kort efter att hon hade försvunnit. Om hon hade sprungit för allt hon kunde på sina gammeltantsben så borde hon ändå inte ha hunnit dit. Jag vet fortfarande inte hur det kan ha gått till. Jag körde runt till 125-an och tjoade men inget svar. Jag tog en sista sväng förbi Knarrebo och skrek och minsann, fick jag inte ett avlägset bäää till svar!

Efter en liten stund kom hon hasande nerför åsen och fram till mig. Hon petade glatt i sig skorporna som jag i en hast hade rafsat åt mig från skafferiet innan jag åkte. De brukade reagera när man skrapade knäckebröd mot knäckebröd. När jag tog fram linan för att fånga henne så blev hon i alla fall inte alls säskilt tam. Hon skenade upp längs åsen igen och jag skenade efter. Jag lyckades vända henne och få ner henne på vägen igen. Jag ringde till min gode vän och frågade om det fanns någon ledig box i hans stall och det fanns det, så jag tänkte att om jag bara kunde få henne dit så skulle jag kunna ta hem henne med hästtransporten dagen efter. Ett par "jaktrundor" uppför åsen igen med ty åtföljande mjölksyra i benen och blodsmak i munnen resulterade i ett högljutt FÅRJÄVEL och jag gav upp. När jag kom ner till vägen igen så kom hon hasande nerför backen och följde efter mig till bilen. Hon gick fram framför bilen och jag fick för mig att jag skulle kunna fösa henne framför den. Har jag nämnt att klockan nu var " för mörkt för att se handen framför sig" ? Jag försökte köra långsamt, men då for hon iväg uppför åsen igen. Jaha. Ställa bilen längs med vägen och gå mot Gelebo, sjungandes Fååårena komkomkom och skrapandes med skorporna. Hon trippade som en liten hund bakom mig..

När vi väl kom fram till Gelebo och stallet så sa min gode väns hästar att de inte alls uppskattade den nya gästen. De gick i hagarna utanför och började frusta och stimma och Gipa2 var mycket tveksam till att gå in på gården. Lite skorpskrap så fick jag henne i alla fall till att stå med en klöv innanför stalldörren, men längre var inte att tänka på. Jag gick ut genom dörren till gödselstacken, hasade nerför den gigantiska skithögen, kom bakom rumpan på tackan och knuffade in henne i stallet och slog igen dörren. Sedan tog det en liten stund att få in henne i en box, men nu hade hon ju ingen åsbacke att sprinta uppför. Jag beredde mig på att promenera tillbaka till bilen, men då kom en annan granne som hade hört via djungeltelegrafen var jag var och varför och kommit för att skjutsa mig tillbaka till bilen. Tack för det!

Trodde ni att historien var slut här? Inte ni som känner mig och eventuellt har läst den här sidan tidigare.

Morgon efter skulle jag ta bilen och hästtransporten och köra och hämta tackan. Har jag nämnt att det var snö? Mycket snö. Väldigt mycket snö. Jag kopplade på transporten och försökte köra framåt. Det gick inte så bra. Eller, det gick inte alls. Jag insåg att inget grus i världen hade kunnat rubba den. Jag kopplade bort bilen och skulle flytta den. Jag hade fixat till bra "halekanor" ( gjorde ni sådana när ni var små?) under bilhjulen och kom inte en millimeter. Vid sådana tillfällen backar man lite för att komma ifrån isen och kunna ta fart. Inte om det står en hästtransport bakom. "Kloss an" mot bilen. En transport som inte gick att rubba en millimeter. Vad gör man då? Går man in och ber sin husgäst att komma ut med sin rullator och hjälpa till? Näe, tror inte det. Rullatorer är inte så bra på att bogsera.. Näe man tar fram traktorn, kopplar fast ett rep i bakänden på transporten och drar den lite grand bakåt. EFTER att man har kryssat in traktorn mellan växthuset och hönshusgaveln, med lastaren rakt upp i luften för att inte ta så stor plats. Då lättade det lite på trycket mellan transporten och bilen och man kunde börja hoppas på att den gigantiska bucklan i bakdelen på bilen skulle på något mysteriskt sätt räta ut sig själv.. Sedan kör man fram igen, kopplar på en lina  och börjar att dra bort bilen med traktorn. Det är lite svajigt om ingen sitter i och styr.... Jag fick i alla fall bort den från isen, körde bort den en bit och kunde koncentrera mig på att få bort transporten. Jag kopplade på linan mellan transporten och traktorn och drog. Sedan tog jag bort den brustna linan och gick för att hämta en kätting...

Jag lyckades fä loss transporten men att dra iväg med den till Gelebo var inte att tänka på. 

Jag tog i alla fall bilen för att åka dit med lite mat och hö och fundera på vad jag skulle göra, för nu hade det börjat skymma igen. Ja, det hade tagit större delen av dagen.

Dagen efter bestämde jag mig för att gå hem med henne. Det är inte mer än 6-7 km genom skogen och det skulle vara lättare att få någon att skjutsa mig för att hämta bilen än att få loss transporten. Jag behövde ju dessutom inte få hem bilen samma dag.

Min gode väns hus genomgår en större renovering, det är därför han bor hos mig och snickarna var där när jag kom. En av dem erbjöd sig att skjutsa mig och det tackade jag för. Fast han hade ju tänkt att han skulle skjutsa mig och tackan hem. Han har en stor skåpbil, men den är full med verktyg och annat bråte. Nåväl, jag band ihop benen på tackan och vi la henne försiktigt på golvet och jag la mig bredvid och höll i henne så att hon inte skulle skada sig. 

Från min gode väns gårdsplan är det en liten bit ner till "stora" vägen. Där har jag plogat och man tar sig fram alldeles utmärkt, men det är ju lite ojämnt. Efter det var det bra plogat. Jag låg på bilgolvet och vi skumpar iväg och sedan blir det lugnt när vi kommer ut på den plogade vägen och SEDAN BÖRJAR DET SKUMPA IGEN!!! Han var på väg att köra genom skogen!! Vägen som inte var plogad utan bara hade några traktothjulspår efter mig när jag körde över för att ploga hos min vän. Jag plogar INTE hela vägen genom skogen. Någonting ska väl Sveaskog göra..

Jag plockade fram mobilen och försökte ringa till förarhytten. Ingen mottaging där bak på golvet. Jag försökte skrika, men det gick inte heller. Till slut låg jag bara och asgarvade och försökte mildra stötarna som förorsakades av snickarnas "Mormors-lilla-kråka-färd" genom skogen. Det svängde av och an tills det mycket riktigt "slank ner i diket".

Snickaren kom och släppte ut en tacka och dess gapskrattande ägarinna. -Hur i hela fanders kunde du komma på idéen att köra genom skogen? -Det har ju du gjort. - Ja med traktorn ja!

Vi tog ut tackan och jag började gå genom skogen, vilket ju var det jag hade planerat från början. Vi hade kommit ungefär halvvägs genom skogen med bilen så det blev ju kortare att gå i alla fall. Sedan skulle jag hämta traktorn för att dra loss skåpbilen. Fast jag kom inte så långt innan han kom ifatt mig. Han hade lyckats gunga loss bilen. Jag gick in med tackan. Jag fick lyfta in frambenen, men sedan hoppade hon in själv och vi band inte ihop benen och hon stod som en staty hela vägen hem fast hon lutade sig mot mig när snickaren gjorde en bra imitation av Paris-Dakarrallyt fast i snö. GASA! INTE TVEKA!! Vi tog oss hem och tackan stängdes in hos mina broilers för att hon inte skulle dra iväg igen med det samma i alla fall. Med tanke på all snön så kan jag inte förstå hur hon har överlevt och hon var inte särskilt hungrig när hon kom hem heller. Maten som jag var över med dagen innan hade hon inte rört. Fast magen var väl full med skorpor förstås..

NU är historien slut.