Jag VAR rädd. Jätterädd. Inte paralyserad eller så, för då hade det blivit svårt, men JÄTTErädd. Och MYCKET försiktig.
När jag hade målat nästan ända upp, så märkte jag att det kröp strax under nocken. Där satt en gigantisk ( cirkus 12 cm ) vårtbitare och undrade var han skulle ta vägen när rödfärgen började mota in honom i hörnet. Jag är inte rädd för insekter i vanliga fall, men nu kände jag att det inte var läge att vifta bort något som hoppade och landade mitt i fejset. Varje viftning hade inneburit än mer vingel på den utdragna stegen. Därför är det nu en liten omålad fläck precis under nocken, men det är ju det jag alltid har sagt - Västrahult är en vit fläck på kartan...
Och så tar vi lite bilder från environgerna.
Det är vackert här...