I lördags var jag på en återträff med gamla KBF-are. KBF = KalmarBygdens Fältrittklubb. Så mycket fält kommer jag inte ihåg, men ritter blev det ju. Det var mer jag inte kom ihåg. Det var inte så många på träffen, men när jag kom dit, så var det ett gäng som kom emot mig och sa - "Ååååh vad kul Annacarin att du kom! Du är dig precis lik". Nu är frågan - Ser jag fortfarande ut som 14 år, eller såg jag ut som 53 redan på den tiden? Pinsamt var att jag inte kände igen en enda av dessa människor. Inte ens efter att de hade presenterat sig med namn, hade jag en aning om vilka de var. Jag försökte mig på att fråga vilka hästar de skötte och en del av dem kom jag ihåg, men långt ifrån alla. Det var i alla fall en av dessa kvinnor som bodde på Visingsö och eftersom Uffematten letar efter bostad där, så utväxlade jag snabbt telefonnummer. Vi, eller rättare sagt Uffematten, får väl se om det leder till någon flytt till "öa".
Träffen tilldrog sig på Stensökrogen och det som detta matställe har gjort sig mest känd för är att en drös med människor blev sjuka av salmonella för några år sedan. Det är nog inte så lätt att repa sig efter något sådant, (som restaurang alltså!!) ( fast det var nog inte så lätt att repa sig som patient heller, när jag tänker efter) men efter att ha väntat med denna rapport några dagar (bara för att vara säker...), så kan jag ärligt säga att det var en av de godaste buffér jag har ätit.
I tisdags var det dags för ännu ett besök på ögonmottagningen. Resultatet av laserbehandlingen i vintras skulle synas ( haha vad rolig jag är) i sömmarna. Det finns fortfarande svullnad och läckage kvar och det är osäkert om en ny laserbehandling hjälper, så det blir kanske en injektion i ögat.
Det finns två ställen på min kropp som jag ogärna vill ha någon rotandes i. Det ena är ögonen och det andra sitter lite längre ner... När min goda vän M skulle få en ny lins efter grå starr, så kom jag med muntra tillrop, eftersom en släkting till mig hade fått en ny lins och beskrev det hela "som en bagatell". Just nu är jag INTE motttaglig för muntra tillrop, för jag ser framför mig en spruta med en nål som är 15 centimeter lång och 4 millimeter tjock som ska gräva sig in i mitt öga. Det KAN hända att jag överdriver i min oro, men det KAN vara sant.
Uschia mig. Kan de inte medicinera med piller istället?
Och så blir det nog lite onsdag också. Jag har varit med ännu ett tattarlass till tippen. Denna gång från Y och P. På hemvägen tog jag med mig ett lass matjord.
Mer arbete tills imorgon