Västrahults  fjäderfän  

Hon är född den 10 oktober 2009 och jag hämtade henne i slutet av december.

Hon var inte så tuff de första dagarna.

Efter att ha kommit fram från sin plats under kökssoffan, så hittade hon skönare ställen att ligga på.

Mycket skönare.

Hon började nästan genast att hjälpa mig att städa under soffor och bord.

Kläderna måste ju så klart också ligga på sina rätta ställen.

Vi har ganska kalla golv här i Västrahult, så Imse satt gärna på mattes personvåg. Det blev jag ju inte ledsen för, för då slapp jag se vad jag vägde.

Efter att ha varit lite misstänksamma mot Imse först, så bestämde sig katterna för att  hon nog inte var så farlig i alla fall.

Jag hatar snö och vinter och Imse var inte så glad i det hon heller, men visst kunde man njuta av vackra dagar. Jag njöt mest av att titta på Imse. Hon är ett sockergryn.

Det går åt mycket ved här i Västrahult och Imse hjälper gärna till att släpa hem ett bidrag.

Hon är bara det sötaste jag sett.

Hon försöker också hjälpa matte med ekonomin. Man kan ju kanske hitta en skatt eller så.

Hon har koll på det mesta.

Men till och med en vakthund måste ta igen sig ibland.

Det gäller att ligga så skönt som möjligt.

Det kan vara kallt innan värmen har kommit igång i moppen.

Hon var verkligen en liten skit ibörjan.

Hon har ett egendomlit sätt att äta morötter på.

Det är inte lätt att bajsa när snön går över rumpan.

Hon var lite skygg mot människor när hon kom, men jättestora djur var inte något problem.

Ibland finns det fördelar med att INTE ha hund.

Hon visade tidigt sin talang för trädgårdsskötsel.